En rund boll i ett fyrkantigt hål

Jag har världens häftigaste jobb, men....
Det smärtar mig hur vården idag ser ut för födande kvinnor.
Menyn för vad en födsel kan innebära i valfrihet, information, stöd, närvaro, postitioner, andningstekniker, avslappningstekniker, smärtlindringstekniker, trygghet är stor.
Tyvärr är den menyn låst för många som föder.
Valen finns inte för dom och kvinnors födande blir något som anpassas efter vårdens mall istället för kvinnan.
En stressad underbemannad vård i sjukhusuppbyggd miljö kan motverka kvinnors födande.
En födande kvinna behöver lugn, ro, trygghet, värme, kärlek, möjlighet att själv välja position, smärtlindring, vilka hon vill ha närvarande, hur hon vill föda.
Så ser oftast inte verkligheten ut.
Vi försöker ta något som naturen format i en biologisk fri form och tämja det genom att stoppa in det i en mätande strikt analyserande form.
Går det verkligen att stoppa in en rund boll i ett fyrkantigt hål?
Kvinnors kroppar och hormonspel som styr hur en födsel fortskrider mår bäst i en lugn, mörk kärleksfull miljö.
Trygga mammor med gottt stöd ger friska välmående barn.
Det är när vi går in och petar i onödan i det friska som vi riskerar att skapa det sjuka.
Misstolka mig inte nu. Det är fantastiskt att forskningen gått framåt och att vi idag har flera metoder att ta till när risker uppstår. Det ska vi också värna om att behålla. Den medicinska säkerheten är ytterst viktigt.
Men vi skapar många onödiga risker när vi inte låter kvinnor föda på kvinnors vilkor.
Ta till exempel smärtlindring.
Det är något som alla som fött eller varit med vid en födsel kan förhålla sig till.
Vad är smärtlindring för dig. Vad trodde/tror du att det finns för alternativ?
Dom flesta känner till Lustgas, Epidural och kanske Bäckenbottenbedövning (PDB).
Jag skulle vilja säga att det finns flera alternativ på menyn som kan vara smärtlindrande eller öka känslan av kontroll och möjligheten att hantera smärta.
-En närvarande Barnmorska
-En lugn miljö (stress ökar smärtupplevelsen).
Vad gör inte dagens stressade vård för kvinnors födsel. Kvinnor vet inte ens om dom kommer få plats och får höra larmrapporter om både det ena och andra i dagens mediabrus. Stress kan få en kvinnas värkar att avta. Djur som föder eller ska föda får man inte flytta. Men kvinnor går bra???
-Avslappningstekniker/Yogaövningar
-Andningstekniker / Profylaxandning
-Avlastande positioner / rörelser, att ligga på rygg upplevs ofta mer smärtsamt än att få vara upprätt och röra sig fritt.
-Avlastande trycktekniker mot bäckenet, med hjälp av tex händer eller rebozoteknik
-Värme
-Massage
-Tens (trans kutan elektrisk nervstimulering)
-Akupunktur
-Akupressur
-El akupunktur
-Sterila kvaddlar
-Duscha/Bada
-Dyktekniken eller Hypnobirth
-Att känna trygghet och lugn
Visste ni tex att studier visar att närvaro av någon man älskar eller att tänka på någon man älskar minskar smärta. En del kvinnor upplever smärtan mer hanterbar med hjälp av musik eller tom dofter. Lavendel anses traditionellt vara avslappnande och smärtlindrande.

Nu säger jag inte att ni skall dofta på en lavendelblomma när ni föder barn. Jag vill bara visa på att menyn är så enormt mycket större och måste få vara individuell utifrån varje kvinnas behov.
Så varje kvinna som går i väntans tider. Fundera över vad du mår bra av, vad främjar din trygghet och just din förmåga att föda barn och hantera smärta.
Våga ställa krav på vården. Det är genom kvinnors krav som vi inom vården kommer tvingas att utvecklas.

Kalla fakta stjälper förlossningsvården

2013 föddes 113 593 barn i Sverige. 

Samma år dog 4/100 000  mammor i Sverige på grund av sin graviditet, födsel eller komplikationer i samband med födseln. 

Internationellt sett är Sverige ett av de tryggaste länderna i världen att föda barn i även om det i det tragiska enskilda fallet är en ofattbar katastrof.

I andra änden av skalan hittar vi Sierra Leone med 1100/100 000  eller 1,1% i mödradödlighet.

I min egen övertygelse stavas säkerheten som skapas främst - En närvarande Barnmorska och en väl fungrande uppbyggd vårdaparat.

Historiskt sett och världen över är mönstret tydligt. Hög andel utbildade närvarande Barnmorskor sänker mödradödligheten.

Gårdagens Kalla Fakta handlade om det tragiska fallet med en kvinna som dog efter en komplicerad födsel på BB Sophia.
BB Sophia själva komenterar inslaget Här och Här.

Flera saker är anmärkningsvärda om inslaget.
* Tre narkosläkare uttalar sig med skarp kritik och definierar vad som skall vara säker förlossningsvård. Inga Obstetriker eller Barnmorskor.
Man rider på allmänhetens rädslor och ger en bild av att Narkosläkare har den yttersta kunskapen om vad som är god förlossningsvård.
Kunskapen bör rimligen återfinnas i de yrkeskategorier som är utbildade och dygnet om arbetar med förlossningsvård.

* Påståenden framförs felaktigt som fakta.
Man hävdar innan utredningen är klar att detta var en frisk kvinna. Det är inte klarlagt, utredningen och orsak till dödsfallet är inte klar.
Det hävdas att BB Sophia saknar intensivvårdsmöjligheter. Detta bemöter BB Sophia själva här.
Man antyder även att personalen skulle sakna/tappa kompetens och erfarenhet.
Väl utbildad personal med många års erfarenhet tappar inte plötsligt sin kunskap för att dom byter arbetsplats.
Att en skulderdystoci uppstår samtidigt som en kvinna slutar andas och hjärtat slutar slå får ses som extremt ovanligt. Ett team arbetar aktivt tillsammans och tränar för att kunna agera vid alla sorters akuta händelser. Denna kunskap och träning  kan inte vara specifikt knuten till en enskild akut extrem händelse. Alla slags akuta händelser måste kunna hanteras. Flexibilitet, teamarbete, akut tänkande och agerande för omhändertagande i alla situationer är målet och kan rimligen tränas på alla arbetsplatser.

* Kalla fakta ger bild av att för att uppnå en säker vård måste all tänkbar vård finnas tillgänglig inom armslängds avstånd. Ger mer vård, fler läkare och fler kejsarsnitt lägre mödradödlighet?

Vi tar en resa världen över och ser vad statestiken väcker för tankar.

* Cypern
Mödradödlighet 10/100 000
Kännt för IVF och hög kejsarsnittsfrekvens över 50%

* Brasilien
Mödradödlighet 69/100 000
Kännt för sin höga kejsarsnittsfrekvens, 40-50% föds med kejsarsnitt, på en del kliniker så många som 80%.

* USA
Mödradödlighet 28/100 000
Kännt för att vara läkarstyrt och ha en väl utvecklad specialiserad vård.

* Sri Lanka
Mödradödlighet 29/100 000
Det fattiga landet som drabbades hårt av Tsunamin.

* De Nordiska länderna.
Sverige 4/100 000
Norge 4/ 100 000
Finland 4/100 000
Danmark 5/100 000
Island 4/ 100 000

Det som är tydligt i de Nordiska länderna är vem som finns närmast kvinnan, barnet och familjen i vården av den gravida, födande och nyfödda. Barnmorskan.

Titta inom vårt egna land. Ca 4 dödsfall per år i hela landet.
Alla kliniker har inte egen intensivvårdsavdelning.
Kalla fakta gör inget program om dom klinkerna? Finns inte vårat land utanför huvudstaden?
Inget annat dödsfall inom förlossningsvården har urmjölkats av medierna på samma hänsynslösa sätt.
Det är en fruktansvärd tragedi, kan alla tragedier undvikas? Hade samma sak kunnat ske på ett annat sjukhus. Sker kanske just samma sak på andra kliniker med egen iva.
Fanns förutsättningarna för en säker födsel, fanns bakomliggande medicinska faktorer?
Vad säger dom som arbetar dagligen med kvinnorna, barnen och familjerna, Förlossningsläkarna och Barnmorskorna?
Mycket i programmet haltar, saknas eller vinklas.
Bör då inte vården få granskas. Jo Absolut. Men då skall den också göras det på ett korrekt och ansvarsfullt sätt där fakta förs fram som är klarlagda fakta.

Vi står nu inför en sommar som är värre än någonsin. Förra sommarn var illa, i år sägs det saknas än fler barnmorskor och vårdplatser stängs.
Detta är inget Kalla fakta visar.
Kvinnor som skall föda sitter redan i en utsatt situation med mycket press och stress över vetskapen om eller ovetskapen om var det finns en plats åt dom att föda på.
Vad orsakar inte denna stress för risker för gravida och födande kvinnor?
Att då inför den situationen, på bästa sändningstid, sända detta repotage är oansvarigt.
Utredningen är inte klar, ändå tillåts denna skrämselpropaganda till program sändas och skapa rädslor inför en fin välfungerande förlossningsklinik med god statestik och kompetent personal.
Det är inte att ta samhällsansvar. Det är att utnyttja ett tragiskt dödsfall och mjölka ur det som en penningstinn kassako.

Jag blir arg och ledsen för alla Gravida och Pappor/Partners skull, som måste stå där mitt i den här röran och få ytterligare en stressten att binda till sin rygg.

Statestiken (som kan variera från olika källor), artiklarna, inläggen, debatten finns mitt i våra liv, men sålla hårt och fundera ett varv till, var kritisk.
Att vården behöver mer resurser borde vara glasklart för alla, ändå står vi här och lägger allt fokus på ett extremt tragiskt fall och glömmer hur verkligheten ser ut och vilka risker det kan bära med sig.

En kvinna är en kvinna är en kvinna

Den dagen vi slutar behandla kvinnor som maskiner och börjar behandla dom som individer kanske vi kommer framåt.
En födsel idag blir lätt väldigt styrd.
Aktiv fas definieras mekaniskt.
Det handlar om siffror.
Hur Många cm är modermunnen öppen?
Hur Ofta kommer värkarna?
Hur Långa är värkarna?
Hur Länge har värkarna pågått?
Vilken vecka och dag har kommit och gått?
Vad är blodtrycket, pulsen, stickan...
Vi mäter allt vi kommer åt att mäta in och utvändigt och för in i diagram.
I nämnda diagram finns även en linje för kvinnan att följa. En linje som anger att öppnandet av modermunnen går tillräckligt fort framåt. Annars blir det intervensioner.
Amniotomi, Infart, Dropp, tätare kontroller, kontinuerlig övervakning.
Allt gjort med de bästa avsikter. Men i vår iver att kontrollera födandet och göra det säkert glömmer vi lätt något så ytterst viktigt. Kvinnor är kvinnor. Kvinnor är unika individer. Kvinnor kan inte föda enligt en given mall som någon upprättade för länge sedan.
Kanske vi själva puttar ut kvinnan ur mallen då vi stör hennes naturliga värkarbete med vår önskan om att hjälpa säkert.
Visst kan vissa hjälpmedel vara bra och hjälpa oss bedömma hur kvinnan och barnet mår och vad dom orkar med. Men det får inte bli så att vi tittar på diagrammet först och glömmer att titta på kvinnan som vi har framför oss och vad hon och barnet i magen signalerar.
Kvinnor är kvinnor och måste få vara individer mall eller ej.

Vårt sönderstressade samhälle stressar nyblivna mammor

I dagens sönderstressade samhälle får många mammor inte en ärlig chans. 
Vi förväntas genom medias brus att vara vackra gudinnor till fruar med en stolt barnafader vid vår sida när vi presenterar hela lyckliga familjenidealet. Samtidigt som vi dricker latte med väninnorna, bakar bullar till släkten, går i skira klänningar och drar barnvagn på strandpromenaden samtidigt som vi i smyg skall amma och hinna med att hålla oss uppdaterade om vår karriär och shoppa lite. 
Dagens nyblivanamammor får inte en ärlig chans. Förväntan på graviditet, födsel och amning kastas över oss i mediabruset och vad som egentligen behöver lite lugn ro och kärlek måste istället uppdateras om på facebook.
Vi jämför ofta svunna tider med dagens samhälle och det är inte riktigt rättvist. Dagens mamma har inte samma förutsättning. 
I Dn finner vi rubriken 

Amningshetsen skuldbelägger kvinnor som inte kan amma

För inte allt för länge sedan bodde vi i generationsboenden. Kvinnor hade naturligt andra kvinnor runt sig, dom hade stöd,  växte upp med födslar och amning som en naturlig del av livet.
Idag bor vi långt från familjerna och förväntas klara av att amma och sköta våra barn själva även om vi aldrig ens har sett en amning tidigare. 
Det är oerhört viktigt att man redan från börjanlägger upp för kvinnan att i lugn och ro få möjlighet att lära sig amma. Man måste tänka på att både mor och barn är nybörjare och måste få vara det. Man måste få ställa frågor, få hjälp, stöd, bli visad, våga fråga lugn och ro och känna att man duger precis som man är och gör.
Men när presenteras den bilden i media? När presenteras verkligheten med läckande bröst, bristningar, vakna nätter, avslag samtidigt som släkten knackar på och vill träffa den lilla. Ofta just på 3e-4e dagen när mjölken rinner till och graviditetshormonerna krachat efter födseln och ammningshormonerna rusar i höjden och man kanske bara vill stänga in sig och gråta i ett hörn? Man är så lycklig och ändå så utochinvänd att man inte riktigt förstår sig själv. Vem berättar om att det  hormonspel vi då går igenom är som att gå igenom en pubertet på en vecka. Att livet då kan kännas upp och ner och att det ändå är helt okej.
Många går in i moderskapet med tankar om att antingen funkar det av sig själv eller så kan jag inte. Ett svart och vitt seende istället för att se en inlärningskurva där det är okej att det haltar en stund och att det är naturligt för kvinnor att stötta varandra och hjälpas åt. Kanske genom att ge lugn, avlastning, visa, bekräfta, uppmuntra, ge goda tips och råd när sådana önskas. Amning måste få både tid, ro, råd, kärlek och omsorg.
Och en del kvinnor som idag inte får rätt stöd kan uppleva att amningen blir mer påfrestande än till glädje. Då måste det få vara upp till varje enskild kvinna att besluta om när hon känner att hon vill eller inte längre vill amma. Det är hennes kropp och det skall hon absolut inte skuldbeläggas för. 
Alla har vi olika förutsättningar, kroppsligt, mentalt och socialt. Och alla barn är inte heller så snabba att lära sig. Men jag tycker det är ytterst viktigt att alla kvinnor ges en ärlig chans att få till en bra amning med lugn, ro och bra stöd. Samhället idag bäddar inte för ett tryggt föräldraskap. I vår iver att utvecklas så går vi ibland kräftgång när vi försöker överlista moder natur. 

If it ain´t broke - why fix it?

Kvinnor i dagens samhälle är inte stöpta i en och samma form.
Alla är vi individer med olika bagage, olika förutsättningar, olika önskningar.
Södra BB är något unikt. En enhet som finns till för  dom som är friska och har haft en normal graviditet och önskar föda utifrån det med kontinuerligt stöd av en barnmorska.
Jag skulle vilja sticka in med orden en Frisk-vård av det naturliga födandet.
Vi tenderar i samhället att vilja gå mot en Sjuk-vård. Och sjukvård skall vi ha, men varför sjukvårda något friskt?
Att föda barn om man är frisk, mår bra och har haft en problemfri graviditet är inte något sjukt. Tvärtom, det är något kvinnor har haft förmåga till sedan mänsklighetens begynnelse och som vi skall värna om. Den kraften kvinnor bär inom sig skall vi vara ödmjuka för och inte försöka tämja.
Man brukar ofta jämföra födslovärkar med en våg. Och vad händer om man försöker bryta en våg?
Om vi väljer att sjukvårda det friska får vi snart oberäknade problem.
Risken är att vi då börjar se problem där inga problem finns och istället skapa dom.
Södra BB är en fantastisk möjlighet för dom som det passar. Och som jag tidigare sa. Alla är unika. därför är det så oerhört viktigt att vi skapar möjlighet för kvinnor att få föda utifrån sina förutsättningar och önskemål. Det kan vi inte göra om vi tar bort alternativet.
Södra BB är en mycket väl fungerande enhet som fyller en viktig funktion. Med goda mätbara resultat.
Att då försöka ändra om något i en annan riktning låter då i mina öron helt galet.
If it ain´t broke - why fix it?
Kvinnor med komplicerade graviditeter förlossningar och eftervård skall absolut tas om hand på bästa sätt. Men denna vård skall ske där de bästa förutsättningarna finns. Inte bara se till vart två rum finns att norpa. Man måste titta på varje enhets förutsättningar att vårda.
Var enhet skall göra det dom är bäst på. Och Södra BB är i grund och botten bäst på det friska.

Föda i USA?

I dagens metro står att läsa

Jag drar till USA – vill slippa föda mitt barn i baksätet på en svensk bil

Svensk personal jobbar i Norge och den här mamman vill föda i USA. 

Jag vet inte vilken fot jag skall stå på när jag läser denna artikel. 

Sverige och Usa har ofta jämförts som motpooler. Sverige som främjat det normala och i USA får du en Epidural så fort du sätter foten innanför dörren, dvs om du inte har ett planerat snitt. Nu raljerar och överdriver jag, men tongångarna kanske är på väg att ändras. Vi i Sverige kan inte längre luta oss mot gamla meriter. Skall vi förbli en trygg hamn för kvinnor att föda i så måste vi utvecklas. Kunskap saknas inte, men pengar och personal. Hur mycket vi än kan och hur duktiga vi än är så kan vi inte utvecklas om vi inte tillser att tillräckliga resurser finns för att vi skall ha tid att utöva vår kunskap och ge säkra födslar. 

En sjuk vård räcker inte till, ge var kvinna en närvarande barnmorska.

Klockan är strax efter 17. Jag har legat i sängen i ett mörkt rum hela dagen efter nattens arbetspass. Mödosamt drar jag av mig täcket och försöker ställa mig upp. då kommer flimret på vänster öga. Det börjar som en liten prick som flimrar i ljusets alla färger, sen växer det som en mask på ögat, tills denna enda lilla tråd bildar en flimrande pulserande vacker cirkel. Men cirkeln bedrar i sin skönhet, den växer och växer tills den når utanför mitt synfält och det känns som om den försvinner bakom ögat. Jag vet vad som väntar. flimret är min varning, min tickande bomb, den tid jag har på mig att snabbt få i mig rätt läkemedel och meddela omvärlden, för när flimret försvinner gör även jag det. En bedövande huvudvärk slår till på motsatt sida. Jag får svårt att stå upp, illamåendet sköljer över mig, behöver kräkas, nu, eller? Försöker lägga mig ner, vill ha tyst, mörkt och svalt. Kan inte göra något annat än att ligga i fosterställning och vänta ut. Migränen har mig i sina klor.
...
Migränen, min kropps väckarklocka på att något är fel. Jag vet mycket väl men fortsätter ändå. Piskar min kropp lite till. För vem ska väl annars? Mitt första migränanfall fick jag i gymnasiet under en extremt stressad och pressad tid då jag även plågade i min kropp p-piller, hormoner som visad sig trigga mitt dåliga mående. När stressen la sig och jag kastade p-pillrena försvann även migränen, den va borta länge, många långa år. Något enstaka anfall kunde komma om jag stressade för mycket. Men i livet lyssnade jag på kroppen och fick som belöning slippa den flimrande ringens smärta.
...
Under min utbildning till Undersköterska, Sjuksköterska och Barnmorska fick jag lära mig om vikten att lyssna på kroppen, att undvika stress då det är en av dagens största bovar till sjukdom i västvärlden. Sen blev jag "nyfärdig", skulle stå där på egna ben. Mitt pokerface blev jag bättre och bättre på. Innan jag knackade på dörren till en födande kvinna tog jag ett andetag, sträckte på mig och lät ett milt leende komma över mina läppar. Jag smög in, sänkte rösten och i försiktig ödmjukhet la jag en hand på hennes axel. -Hej!jag är NN, Barnmorska, hur har du det?
Varje ord, varje rörelse i rummet skulle förmedla lugn, stör inte en kvinna som föder.
Och när det får vara så som mitt anlete förmedlar kan det vara fantastiskt, att få dela livets mirakel är det finaste, en vacker gåva att värna om. Detta lugn och trygghet ger även en säkerhet, studier visar utan tvekan att en närvarande Barnmorska är den största medicinska tryggheten en födande kvinna kan få.
...
Tillbaka till verkligheten. Inom mig rasar stormen mitt pokerface till trots.
För i verkligheten när jag står där med min hand på kvinnans axel och försöker förmedla lite trygghet så är mina känslor redan splittrade. Mina ögon, händer och närvarande behövs i rummet bredvid där en annan kvinna är mitt i sitt livs största upplevelse. Mina händer, ögon, närvarande, kropp och leende skyndar mellan rummen. .Jag försöker hålla isär, vem var det som hade kissat, vem fick påfyllning av smärtlindring sist, vem var det som hade en negativ blodgrupp, vem hade ett högt blodtryck, fusklappen i fickan är min räddning. Fick den stressade barnmorskan innan som lämnade rapport innan mig och urskuldande bad om ursäkt för att hon inte hunnit undersöka patienten verkligen med allt, för jag vet inte om jag hinner läsa på allt själv. Jag försöker öppna datorn inne på födslorummet för att snabbt läsa lite mellan värkarna, men datorn hänger sig. I nästa rum går en pappersremsa på CTG maskinen och datorn lyser med sin frånvaro. Studenten som går vid min sida faschineras av den värld som öppnar sig. Jag försöker ge henne tid, men undrar samtidigt varifrån jag skall ta den? Somliga nätter finns den, men inte den här natten. För en av mammorna ser jag varningsflaggorna komma den ena efter den andra. Jag känner att här finns stor risk att vi snart står på ett akut kejsarsnitt. Jag ber studenten gå och få i sig lite att äta och dricka då det kan vara en stor upplevelse att vara med om sitt första snitt och jag vill inte att hon skall må dåligt. Själv ringer jag läkaren och ber samtidigt en kollega om hjälp att passa min andra patient som redan fött. Hjälp att passa från någon som egentligen inte har tid men som måste göra lite tid ändå.
Jag känner mig skyldig.
Skyldig som inte kunnat vara där tillräckligt för den kvinnan som nu skall snittas, hade jag kunnat göra något mer och ändrat utfallet?
Skyldig som inte kan finnas där för min andra patient som nu får passas av någon ny.
Skyldig som inte har tillräckligt med tid att reflektera och förklara för min blivande framtida kollega.
Skyldig som står där förvirrad och trött som en yr höna och känner att jag aldrig räcker till.
Och vetskapen att samma känsla kommer sen på morgonen när jag skall rapportera över och själv fundera, har jag gjort allt jag ska, fick jag med allt? Förlåt för vad jag missat!
...
Hem går jag på morgonen med en känsla i kroppen av glädjen över att få ta del av livets mirakel blandad med en konstig tomhet. De två barn jag tagit emot i mina händer under natten mår bra, familjernas lycka strålar genom deras trötta dimmiga ögon. Själv tänker jag, höll mitt pokerface?
Inser att jag inte hunnit dricka tillräckligt under natten, det bultar lätt i huvudet, slänger i mig ett glas juice innan jag går mot bilen.
...
Hem, hem till sängen, tryggheten, tröttheten, lugnet.
Mannen min ser mig komma släntrande in genom dörren.
-Hur var det i natt?
Jag tittar upp och vet inte vad jag skall svara?
Jag är trött.
Han tittar på mig, förstår han? Kan han förstå den konstiga värld jag befinner mig i? Världen där det viktigaste i livet skall mötas i en trygg och lugn miljö trots ofta stressiga och knappa förutsättningar.
Han tar våra barn och åker hemifrån så jag skall kunna sova ostört, håller sig borta hela dagen och kommer hem först till middagen. Jag undrar, vad gör det för vårt äktenskap, hur länge kommer han orka med en fru som kommer hem trött och tom? Jag kämpar med sömnen men sover oroligt. Nattens händelser stör min sömn, stressen finns redan där och vill inte riktigt släppa mig.
Jag ville så innerligt gärna ge mer, göra mer, finnas där mer, men mina två händer är bara två, mina två ögon är bara två. Den inre kampen blir total. Man vill finnas där för en kvinna som föder barn, men man har två.
Mot kvällen när jag vaknar slår migränen sina klor i mig.
Ångesten kommer krypande. Vill inte ringa och sjukanmäla mig. Vet att det är sent, hur skall dom få in någon annan till natten? Vem skall ta min plats? Risken är stor att dom får gå en man kort i ett redan ansträngt klimat.
Vet att jag tidigare stått på jobbet och jag kanske borde sjukanmält mig men tagit några smärtstillande och bitit ihop, bara för att man vet att det går inte att få in någon annan.
Magen vänder sig, försöker ställa mig upp igen och måste inse min begränsning, jag kommer inte kunna köra bilen till jobbet ens. Skamfullt tar jag upp telefonen, det ringer, och ringer. Ingen svarar. Det finns ingen på expeditionen, dom har det säkert fullt upp. Känner mig ännu mer skamsen som skall lägga sten på börda nu genom att meddela att jag inte kommer.
Tillslut svarar en undersköterska. Jag hör mig själv nästan be om ursäkt för att jag är sjuk, och säger samtidigt att stryk mig även i morgon natt. Inser att ligger jag i migrän nu ett dygn är det lika bra att vara inställd på att inte klara även morgondagens natt och hellre att dom får ett dygns varsel och en möjlighet att få tag i någon annan. Tar på mig skulden som egentligen inte är min att bäras. Klart jag skall få vara sjuk som alla andra. Men marginalerna i vården är så små att minsta frånfall blir för stort. När skall vården få mer resurser, när skall trygghet och säkerhet för den födande kvinnan prioriteras så till den grad att man accepterar att en närvarande barnmorska är en grundförutsättning?
...
Lägger mig i sängen, där i mörkret tänker jag. För vems skull? Stressen av att inte räcka till låter migränens klor riva i mitt högra öga. En smärta som bäst beskrivs av vilja att hämta en sked och gröpa ur ögat för att undkomma smärtan. Det ilar och river. Och innan jag dåsar bort i smärtans dimma tänker jag... Det är en SJUK-vård.