Nya steg i arbetslivet förtjänar en ny skylt

Mina dagar som Barnmorska i Sverige blev inte som jag trott. 

Som Barnmorska på Södra BB öppnade sig en ny fantastisk värld.

När jag väl öppnat dörren känner jag att det blev svårt att gå till landstinget regi. Särskilt den här sommaren ...

Så med spända nyfikna steg vänder jag mig nu till vår granne Norge.

Nya steg som sig bör ska firas. Det gör jag genom att beställa en ny fin skylt från Skyltmax. http://skyltmax.se

Ska nog spana på ett par skor också ;)

Glädjekalkyler i luftslottet

Vem tar ansvar när vården inte längre håller.
Med vems rätt planerar man för en vård som få vågar tro på håller?
Är det inte att offra kvinnor och nyföddas hälsa och spela med liv som insats att bygga dessa glädjekalkyler?
Om man gick till banken med dylika kalkyler skulle dom snabbt visa på dörren.
När kommer ett ansvarsfullt styre av förlossningsvården?

Låt mig ta ett väldigt konkret exempel.

Södersjukhuset.
Tidigare bestod det av Sös förlossning och Södra bb.
2015 var antalet födslar 7042 , varav ca 1400 på Södra bb
Södra Bb är nu nedlagt och merparten av dess 52 barnmorskor utflugna.
Tar man bort Södra Bb´s 1400 födslar återstår 5642födslar. dvs 108/v eller 15/dygn.

Bb Sophia har nu stängt och födslar skall omfördelas. Planen är att Södersjukhuset nu skall handlägga 180 födslar i veckan eller drygt 25/ dygn.

Det var tufft när det handlade om 15 födslar/dygn, det var hänvisningar till andra sjukhus. Personalen slet, lokalerna är sedan länge utdömda.
Nu har Södra Bb lagts ner, personaltappet är enormt och en renovering pågår.
Då sker en ökning med 10 födslar/ dygn.

Vem tar ansvaret?

Bakvänt system främjar en sjuk vård.

I dagsläget är vårdens utformning och ersättning utformad på ett sådant sätt att det både ger och lönar sig med komplikationer.

-Vad??? Menar du allvar?

Låt mig utveckla.

Utformningen av stora sjukhus gör att onödiga medicinska ingrepp ökar.
Den som är utbildad och proffs på att bistå den friska normala födseln är Barnmorskan.
Den som är utbildad och proffs på sjukdomar och komplikationer är Läkaren.
Borde då inte vården fungera så? Var och en handlägger sitt specialistområde och tar hjälp av varandra?
I den bästa av världar finns ett symbiotiskt förhållande mellan professionerna där man samarbetar. Barnmorskan handlägger det friska och kallar in läkaren vid behov och läkarna kan koncentrera sin tid till kvinnor med utökade medicinska behov.

Tyvärr fungerar inte verkligheten riktigt så.
När det friska och det sjuka blandas på en och samma avdelning tenderar vården att likriktas för alla.
Friskt behandlas som sjukt och sjukt förlorar den tid som resursslösande ägnas det egentligen friska.
En förlust för alla inblandade, patienter, personal och samhällsekonomiskt.

När Södra BB nu är nedlagt och BB Sophia snart nu stänger ökar trycket på övriga kliniker.
Fler kvinnor föder på färre kliniker. Klinikerna blir större, trycket ökar även om rummen inte är fler.
Personalen springer fortare samtidigt som klinikerna hoppas att personalgrupperna skall kunna ökas.
Det talas om att främja en jämlik vård.
Det kan låta fint att erbjuda alla kvinnor samma vård. Men är det jämlikt?
Är det jämlikt om en frisk kvinna erbjuds vård hon inte behöver eller att en sjuk kvinna får vänta längre på sin vård än nödvändigt?
Jämlik vård är när alla kan ges det dom behöver.

Ersättningssystemet gynnar medicinska risker och komplicerad medicinsk vård.
I dagsläget får sjukhusen en högre ersättning för ingrepp som tex kejsarsnitt medans en frisk okomplicerad vård inte ger samma klirr i kassan.
Därför lönar det sig inte för sjukhusen att bedriva småskalig vård av normala friska födslar. Det lönar sig för samhället, för individen, ja för oss alla skattebetalare och invånare. Färre medicinska ingrepp, friska mammor och barn, mindre sjukskrivningar, mindre förlossningsdepressioner...
Men inte för sjukhusen.

Dagens utformning och ersättning motverkar individens behov i födslorummet.

Vad som behövs för att möta var individs enskilda behov är:

1. Mindre och fler enheter inom varje sjukhus med individanpassad vård på rätt nivå.
2. Skilj friska och sjuka kvinnor åt för allas bästa.
3. Gör om förlossningspengen, det ska inte löna sig att medikalisera frisk vård.

Våra sjukhus är omoderna. De gynnar en sjuk vård istället för en individbaserad frisk vård.
I större och större enheter förloras individperspektivet för såväl patient som personal.
Något måste ske, och det räcker inte längre att laga och lappa. Det måste göras om i grunden.
Ett övergripande politiskt beslut om vilken vård vi alla behöver och vill ha måste tas.
Sjukhusen behöver ha flera mindre enheter inom varje klinik inte färre och större enheter.
Vård behöver för allas säkerhet och trygghet bedrivas på rätt nivå. Att ge högspecialiserad vård till friska födande kvinnor är lika fel som om vi använde oss av akutsjukhusets fulla resurser vid fästingvaccinationer. Rätt vård på rätt nivå gynnar alla.

Politiker, var är ni?
Så länge sjukhusen tjänar ekonomiskt på stora enheter där det sjuka ger klirr i kassan kommer kostnaderna för sjukhusvården att skena iväg precis som ohälsotalen.
Något måste hända nu. Det behövs förändringar som gynnar främjandet av det friska istället för det sjuka.

Lyssna till oss på golvet. Lyssna till föräldrarna.
Låt oss arbeta för en frisk hälsosam vård för alla.

En barnmorska säger farväl

 10 pass kvar som Barnmorska i Svenska vården. 

Min barndomsdröm var att bli barnmorska. Det är världens häftigaste arbete. 

Men nu förlorar jag en bit av min identitet. 

För att jag ska kunna göra ett bra och säkert arbete vill jag vara närvarande både fysiskt och mentalt för en kvinna när hon föder barn. 

Nuvarande förutsättningar försämras snabbt, fler födande på färre och större enheter ökar stressen. 

Jag väljer nu att kliva åt sidan. Bort från det luftslott som politiker och ansvariga bygger. Bort från löften på papper som tyvärr blir svåra eller omöjliga att uppfylla i verkligheten. 

Den enskilda viktigaste faktorn för en trygg födsel är en närvarande barnmorska. När jag inte kan närvara tillräckligt känner jag att min möjlighet att utföra mitt arbete tryggt och säkert tas ifrån mig.  

Jag känner att jag inte längre kan stå för vart vården av födande är påväg. Hellre än att jag bidrar till förfallet så tar jag med stor sorg farväl. 

Jag liksom mina kollegor får inte strejka. Jag har skrikigt mig hes, protesterat, skrivit.. När inget hjälper har jag bara en väg kvar att gå. 

Jag röstar med mina fötter, lämnar det jag inte kan stå för och hoppas att protesterna en dag kan nå fram så jag kan våga återvända. 

En bild säger mer än tusen ord

Jag började måla igen när jag var klar med utbildningen till barnmorska. Något jag inte hade gjort på över 20 år. 

Jag har inte funderat så mycket, bara låtit penseln ge mig det jag kännt. Det här är samtliga i kronologisk ordning som jag målat. 

1. Nyfärdig barnmorska 

2.Stelopererad nacke efter bilolycka

3.Börjar på Södra BB

4.Södra BB hotas om nedläggning

5.Ord överflödiga...

6. Nu!  

Ella Bohlin-Jag vill ha svar!

29330 barn föddes förra året i Stockholm. 

Snart finns bara 24330 plattser kvar. 

5000 plattser bantas bort när Södra BB och BB Sophia läggs ner. 

I dagsläget finns ingen ersättning för dom platserna. 

St Göran öppnar om 3 år och kan ta emot 4000. 

Kvinnor bollas mellan klinikerna redan idag. Hur ska hålet fyllas?

Ella Bohlin, du hänvisar till 1177 ( har dom gömt 5000 plattser och ett gäng utvilade barnmorskor?)

Du hävdar att övriga kliniker ska klara av att täcka. 

Hur?!? Ella Bohlin tänker du att det tricket ska gå till? Finns det inte plats idag så kan vi barnmorskor inte snyta fram rum o nya barnmorskor ur näven, hur mycket vi än önskar. Särskilt inte när det fortfarande är anställningsstopp o lönekartell i hela SLL. 

Vi barnmorskor har vår lojalitet hos kvinnorna som föder. Men hur kan du kallt räkna med att vi har kvar vår lojaliter till vår arbetsgivare när vi inte får drägligliga arbetsförhållanden, när vi inte får upp våra löner, när våra arbetsplatser läggs ner, vi inte tillåts arbeta enligt vad forskningen säger är kvinnans bästa med en närvarande barnmorska, trots att vi med vår legitimation är ålagda att arbeta enligt forskning och beprövad erfarenhet. 

Jag och många många av mina kollegor överväger att lämna vården helt. Inte för att vi inte gillar vårt yrke. Tvärtom, vi älskar att vara Barnmorskor. Det är världens häftigaste arbete, vi vill inget hellre än att få bistå kvinnor till säkra och trygga födslar. 

Men när vår möjlighet att göra det försvinner, när ni kapar av våra händer genom att misshandla vården och tvinga oss springa ännu snabbare. Då kan vi inte längre utföra vårt yrke säkert. Vi är inte en del av att bygga vården, vi är en del av Sveriges nedrustning av vården. 

Och att DU Ella Bohlin kan sitta och häva ur dig att du inte är orolig över detta är skrämmande. Hur kan du som ansvarig och kvinna i en idag feministisk politik hävda att det INTE är oroande att 5000 platser försvinner och vägra se problemet. 

Innan du uttalar dig kräver jag att du verklighetsförankrar dig och lyssnar till oss Barnmorskor på golvet. 

Stockholms förlossningsvård är under attack

En kvinna ringer. Hon har värkar, det är andra barnet. En lycklig händelse. Hon borde få känna sig trygg och förväntansfull. Istället infinner sig den nattsvarta paniken när barnmorskan på sjukhuset berättar att det inte finns plats. Det är fullt. 

Barnmorskan i sin tur sitter med den magsårskramande uppgiften att i en tyst tickande Stockholmsnatt försöka hitta en plats. 

Hon har redan tvingats avvisa och hitta nya plattser att föda åt två kvinnor den här natten. Hon vet att Sophia, Stockholm, Danderyd SöS och Solna är fulla dom också. Ett samtal till Huddinge visar att även dom har fullt denna natt. Ett sista alternativ kvar. Södertälje. Ett andetag, lyfter luren. Det är en omföderska, det kan gå fort. Hon kan inte vänta... Snälla...vad gör vi annars? Det är långt att åka, men. Det finns inte rum någon annanstans. 

Södertälje har ett rum. Lättnaden över att det finns ett rum blandas med sorg, ilska och frustration över att en kvinna till avvisas och hänvisas. Hennes resväg blir lång, smärtsam både fysiskt och psykiskt. Vi ska hela tiden leverera på marginalen och uppbåda rum och personal när det inte finns. 

Jag har sett barn födas i bil när mammor inte hunnit in, på mottagningsrum utan övervakning när inget rum fanns, en tidigare kollega fick kasta in en sackosäck på chefens kontor en gång. Berättelserna från vad kollegor trollar med är bisarrt skrämmande. 

Häromveckan kom jag till jobbet en morgon. Då hade vi tvingats avvisa 7 kvinnor från att föda på vår enhet den natten. 7 kvinnor som vi skulle hänvisa till annan förlossning. Jag vet att vi säger hänvisa. Men jag tycker vi ska kalla det vid sitt rätta namn. Avvisa. För det är så hemskt det måste kännas när man mitt i natten står med täta värkar och tvingas höra att det inte finns plats. Att vi ska försöka ordna en annan plats. 

Det låter hemskt säger många. Ja men det ÄR JU HEMSKT säger jag. 

Det finns för få förlossningsplatser i Stockholm. Tro inget annat. Fråga vilken barnmorska som helst. 

Att då inför sommaren som alltid är extra ansträngande ge besked om att två förlossningar stänger och 5000 platser försvinner kan inte ses som något annat än en katastrof. 

Jag ska va helt ärlig. Jag vill inte arbeta som barnmorska i det här kaoset i sommar. Jag är rädd att det ska vara mer än jag orkar som människa, att jag ska gå sönder, att jag i stress och överbelastning ska göra ett fatalt misstag som ger livslånga konsekvenser. 

Under rådande omständighet kan vi kanske inte stå för en säker vård. 

Något måste hända. Något måste förändras NU. 

Stockholms förlossningsvård är satt i Brand. Vi kämpar för varje kvinnas rätt till en säker födsel. Hjälp oss släcka branden NU!