Flaggskeppet sjunker - Södra BB läggs ner

Det har kallats Södersjukhusets Flaggskepp då dom med sin unika vårdform varit just det Enda fartyget i sitt slag.
Inte till syfte att förringa andra skepp på vårdens ocean utan för att vara ett alternativ då födande kvinnors behov är unika och skiljer sig åt.

Maktens senaste skottsalva blev dock för mycket.
Kampen har varit lång, offrena är kvinnorna vars vårdval försvinner.
Förlossningsvården tappar genom ett slag en unik kunskapsbank.
Några Barnmorskor har varit med sedan ABC tiden som inleddes 1989, andra tillkommit längs vägen och blivit en del av det som sedan 2004 är Södra BB.
En sammansvettsad arbetsgrupp där kunskapsutveckling först vidare från Barnmorska till Barnmorska.
Personalen trivs, stannar och utvecklas tillsammans.
Kunskap är en mjukvara.
Kunskap sitter inte i väggarna, den lever och frodas i varje andetag Barnmorskorna tar tillsammans som grupp, med kvinnorna och familjerna som var dag kommer till Södra BB.

Att säga att man flyttar Södra BB till Södertälje är en stor lögn presenterad på silverfat till Stockholms kvinnor.

Kvinnor i Stockholm förtjänar att få veta sanningen.
Vare sig koncept eller kunskap i nuvarande form följer med till Södertälje.
Södra BB läggs ner och Södertälje fortsätter som tidigare planerat bygga ut sin verksamhet.

Att Södertälje behöver mer pengar och kan tänka sig att plocka ut något russin ur kakan i tanke om småskalighet ger inte Stockholms kvinnor vårdval.

Att i ett slag veckan före jul lägga ner Sveriges enda alternativa förlossningsenhet är illa nog.
Att göra det under falsk flagg är ett hån mot alla gravida och en spark i magen på Barnmorskorna på Södra BB och alla som kämpar för kvinnors rätt till vårdval.

Stockholms förlossningsvård är under attack

Fienden är inte okänd, tvärtom är infiltrationen total och attacken kommer från insidan.
När inte omvärlden river ner vården så river vården numera sig själv.

Sverige har alltid satt högt värde i att vara en föregångare i vården.
Södra BB har varit ett uppskattat alternativ inom vården där kvinnor erbjuds ett alternativ till traditionell förlossningsvård.
Nu är vården hotad. Jag säger vården, för det är så mycket mer än Södra BB.
För faktum är att hela kliniken är under belägring.
Sös Förlossning har i många år fått slita hårt i undermåliga lokaler.
Att en förändring måste till är självklart.
Den arbetsmiljö som fantastiska Barnmorskor tvingas försöka utföra en god vård i är under all kritik.
Deras händer bakbinds när dom inte ens kan ge födande kvinnor en egen toalett.
Trycket är enormt och barnmorskor försöker klona sig själva i processen att räcka till.
Kliniken tycks från ledningshåll ha satt en ära i att skapa dålig stämning mellan avdelningar istället för att hitta aktiva lösningar på verkliga problem.
I många år har det varit såhär. Det är ingen nyhet för ledningen som gång efter annan duckat för vad som behövs göra.
Sös förlossning har i dagsläget 14 förlossningsrum. Södra BB har totalt 10 rum med kapacitet för 3 födslar pågående samtidig, övriga rum används som eftervårdsrum för BB vård.
Det är den totala kapaciteten inom Södersjukhuset vad avser förlossningar.

Nu vill ledningen göra en omorganisation där förlossningen stänger ner och flyttar in i Södra BB´s lokaler och bygger till 2 förlossningsrum. Södra BB läggs ner.
Detta innebär att den framtida totala kapaciteten blir totalt 12 förlossningsrum.

Den nya omorganisationen innebär en stor neddragning på antal förlossningsrum medans antalet födslar per rum kommer att öka drastiskt.

12 rum och 7300 födslar (8000 efter minskningen av hänvisningarna) gör att man räknar med att ta emot 20barn per dygn eller 1,67barn/rum och dygn.
22barn per dygn eller 1,83barn/rum med minskade hänvisningar

Då undrar jag. På vilket sätt ökar säkerheten för kvinnorna och barnen när pressen blir större, fler barn skall födas på färre rum.
Vilka barnmorskor som redan går på knäna vill öka sin arbetsbelastning till den graden. Vem har lyckats klona sig själv. Vem vill bryta upp från sin arbetsgrupp och börja rotera till andra tjänster dom inte sökt sig till?
Hur blir det säkrare av att splittra redan uppbyggda arbetsgrupper?

Hela kvinnokliniken står under attack.
Barnmorskorna på Sös förlossning behöver inte få en stressigare mer pressad arbetssituation där dom skall förlösa fler barn på färre rum och kortare tid. Dom behöver få nya vettiga lokaler, fler förlossningsrum, bättre arbetsvillkor, högre personaltäthet.
Barnmorskorna på Södra BB är inte heller lockade av detta. Dom vill få bevara det dom brinner för och få vidareutveckla konceptet.

Frågan handlar som vanligt inte om att ställa Förlossningen mot Södra BB. Det är det bara ledningen som verkar vilja för att skapa intriger och orsaker att missgynna vården.
Det handlar om att återigen så stampas kvinnosjukvården på. Återigen så får kvinnor i vården piskan på ryggen och tvingas försöka springa ännu snabbare för att försöka upprätthålla en god vård.
Återigen så stoppar vi utveckling och tar ett steg tillbaka.
Sluta förminska oss. Vi är inte barn. Vi är stola yrkeskvinnor med en gedigen utbildning, stor erfarnhet, många år i vården och en stor passion om att alla göra vårt yttersta för att hjälpa andra kvinnor till en bra vård
Vi behöver få bevara valmöjligheter i vården, kvinnor är inte stöpta i en form, därför behöver vi en vård som är bred och ger valmöjligheter.
Och vi som vårdar måste få möjlighet att utföra en god vård oavsett vad vår arbetsplats heter och ligger.

Jag hoppas att kvinnoklinikens anställda gör gemensam sak och säger ifrån till detta vansinniga förslag och KRÄVER goda arbetsvillkor till alla och goda möjligheter att ge vård till kvinnor oavsett hur dom önskar föda och vad deras personliga behov är.

Förlossningsvården under sulan

Omorganisation på BB SÖS.
All personal kallad, locket på till dom få som vet.
På måndag kommer dommen, har jag ens ett arbete efter det?
Hoppet om goda besked finns bara som en fjäderlätt vindpust. Dom sänkta blickarna och viskningarna i korridoren om ond bråd död gnager in i skinnet på mig.
Oron växer, känslan slår till med full kraft, något riktigt dåligt är på gång.
Står kvinnosjukvården inför nedrustning?
Skall kvinnors hälsa än en gång sitta som ämne under beslutfattares skosulor?
Kommer Södra BB stå kvar efter den här helgen. Eller försvinner 1400 förlossningsplatser och 800 mödravårdsplatser?
Hur är det i så fall möjligt från politikerhåll att det får vara så?
Hur kan man bygga upp vården när man rustar ner den?
Det får inte vara så, det kan inte vara så.
Tårarna rinner, vill kliva av skeppet, men förmår inte.
Jag älskar ju mitt arbete. Jag vill få värna om kvinnors rätt till val i vården.
Jag vill vara en del av uppbyggandet, inte nedrustningen.
Frågorna hopar sig.
I nuläget spekulerar vi bara, vi vet inte, men vi anar det värsta.
På måndag kommer kanske några svar och vi hoppas alla att vi har fel.

Varför får jag inte vara där?

Kassörska - Kan du sitta och ta betalt i två kassor samtidigt?
Målare - Kan du måla i två hus samtidigt?
Pilot - Kan du flyga två flygplan samtidigt?
Taxichaufför - Kan du köra två taxibilar samtidigt?
Kirurg - Kan du operera två patienter samtidigt?
Tandläkare - Kan du laga två patienters tänder samtidigt?
...
Barnmorska - Kan ta ta hand om två födslar samtidigt?

Alla människor på jorden har en sak gemensamt.
Den viktigaste händelsen i våra liv, annars vore vi inte här, vi föddes!

Borde det inte vara självklart att alla barn ska få födas säkert och tryggt?

Studier visar att den enskilda faktorn för säkerhet vid födsel är en närvarande Barnmorska.
Är det då  rimligt att Barnmorskan förväntas kunna handlägga 2 födslar samtidigt?

Vården motarbetas idag strukturellt. Låga löner och underbemanning till en stressig arbetsmiljö är vardagsmat.
Många känner sig tvingade att gå ner i arbetstid, byta yrke eller arbeta utomlands (Norge främst), det sliter för mycket i Sverige.
Att utbilda fler barnmorskor hjälper inte om ingen längre orkar/vill arbeta i Sverige.

Stress, press och tidsbrist gör att den goda obstetriken haltar när barnmorskan springer mellan födande, missar sin egen lunch och har dubbla bindor vid mens eftersom toabesök inte alltid hinns med.
Hon lånas ut till andra avdelningar utan introduktion.
Då personal saknas hjälper vi varandra, ordentliga rapporter hinns inte med om den man måste passa och risker uppstår på grund av stressen.
Hela tiden är patienters säkerhet och barnmorskans legitimation insattsen.
Alla barnmorskor har varit där och sett pressen och har egna berättelser.

Vill vi ha en trygg och säker vård så måste barnmorskor få finnas där för sina patienter.
Vård måste få ta den tid det tar så den kan utföras säkert.
Man kan inte stressa fram födslar, då skapar vi medicinska komplikationer.
Man kan inte hela tiden skära bort marginalerna, då har vi inget spelutrymme kvar när risken uppstår.
I förlossningsvården kan det gå enormt fort. En blödning, dåliga fosterljud kan komma snabbt. Om alla står upptagna, överbelastade eller är utlånade till annan avdelning. Vem ska då hjälpa i den akuta situationen?

Det kan vara din fru, din syster, svägerska, eller dotter som ligger där.
Det kan vara ditt barn, ditt barnbarn, systerdotter eller brorsson som skall komma till livet.

Vill du att det skall komma hjälp när det behövs, vill du att resurser skall finnas för att kvinnor skall få föda säkert och barn skall få komma tryggt till världen.

Låt oss då få göra vårt jobb säkert, det är för allas vår skull.
Stå upp för att det behövs resurser till vården.

En Förlossning stängs i tystnad.

På 5e dagen efter att en av förlossningarna i Stockholm stängs får dess anställda läsa följande på facebook.

Direkt kopierat från barnmorskornas Nu är det nog grupp och Stöd barrnmorskornas kamp.

"Södra BB stängt

Vårdvalet existerar inte alls denna vecka, 4/8-10/8, för de kvinnor som valt Södra BB för sin förlossning. Den enda enheten i landet där kvinnorna är garanterade ett kontinuerligt stöd av en barnmorska under förlossningen används som en jourbutik och personalpool för kvinnokliniken på Södersjukhuset. Man plockar ut de resurser därifrån som man anser sig behöva till andra delar av kliniken. Sedan över ett år tillbaka har Södra BB tvingats ändra sina kriterier för eftervård och tar emot flera familjer dagligen efter en komplicerad förlossning. Konsekvensen av det är minskade möjligheter att ta emot kvinnor för förlossning. Under sommaren har möjligheten att föda på Södra BB minskats ytterligare och barnmorskorna har istället använts för att täcka upp där det fattats barnmorskor på andra avdelningar. Denna vecka beslutade kvinnoklinikens ledning att stänga Södra BB:s verksamhet helt eftersom personalläget på övriga kliniken är extra ansträngt.
Ledningen har haft vetskap om bemanningsläget sedan länge och ändå ställer de Stockolms kvinnor utan möjlighet att föda på Södra BB."

En av Stockholms förlossningar har alltså lyckats stängas i total tystnad utan att ens anställda får informationen korrekt.

Barnmorskorna sprids vind för våg över kliniken och används som billig bemanningspersonal.

Jag skriver billig. För som bemaningspersonal har man en betydligt högre lön som delvis kompenserar den risk man utsätter sig för genom att hoppa in på nya avdelningar till nya uppgifter.

Det vi hela tiden sattsar är vår legitimation, vår yrkesrätt. Skulle något inträffa på grund av att vi inte är säkra och rutinerade där vi arbetar så är det patienten och vi som ytterst blir lidande. Patienter skadas och vi blir av med våra legitimationer.

Totalt skandalöst hur personal körs över och hur säkerheten kastas ut genom fönstret. 

Och det hela smygs genom tigande tystnad. 

När Södra BB var en av dom få enheter som lyckats få personal och som fungerar, då slaktar man ändå ner just den fungerande enheten för att ta personalen till övriga enheter.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på

Vet du vad som förväntas av dig på din arbetsplats?

Vet du vart du arbetar?
Vet du vad dina arbetsuppgifter är?
Vad har verksamheten för mål?
Vad är planen för att uppfylla dessa mål?

Framgångsrika företag världen över har några saker gemensamt.
Oavsett om dom gräver efter olja, bygger fastighter eller lagar mat.

Dom vet vad dom vill och dom har en plan. En verksamhetsplan.
Sedan följer dom planen, lämnar rapport på hur det gått och utvärderar planen och arbetar vidare mot målet.
Företagen brukar också vara medvetna om att deras viktigaste tillgång är deras anställda.

Så fungerar det världen över oavsett företagets storlek, med ett plågsamt tydligt undantag.
Vården!

Jag vill kunna gå till jobbet och få göra Mitt arbete.
Träffa Mina kollegor.
Känna att jag bidrar till Vår verksamhet.
Känna att vi arbetar efter Våra planer för vad just Vi satt upp är det bästa för verksamheten.

Men som ni alla kunnat läsa om i mediabruset är detta en utopi för dagens anstälda inom vården landet igenom.

Min arbetsplats är vart arbetsgivaren för stunden väljer att placera mig, det är inte självklart att jag får arbeta där jag är anställd med det jag kan och känner till med mina kollegor. Jag kan lika gärna bli utlånad till en annan avdelning.

Min yrkesroll och vad jag lärt mig är bäst att arbeta efter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet slits i stycken när stressen knackar på dörren och rutiner får stå tillbaka när tiden inte räcker till.

Kollegor är för ofta uppgivna, ledsna, säger upp sig, går in i väggen och orkar inte mer när deras röster inte får gehör.

Vår plan naggas i kanten, finns den ens, vem vet vad vårt uppdrag är, det är svårt att följa vad vi inte vet?

Det bästa för vår verksamhet tycks inte vara klart definierat. Det är väldigt flytande och kan ofta ändras från arbetspass till arbetspass. Den tydliga styrningen saknas i skrift och i handling.
Vi får lära oss att en sak gäller vad vi får och inte får hantera och hur vi skall arbeta och inte arbeta.
Det kan finnas definierat på papper hur många vi skall vara på ett arbetspass, hur arbetet skall fördelas, vilka som skall vårdas, hur vi skall vårda.
Men på golvet är en annan sak, då tycks dessa definitioner vara mer av en vag riktlinje.

Det görs studier som visar vad som är bäst, vad som fungerar och vilka risker som uppstår.
Om något inträffar får ofta den enskilda må dåligt och ta smällen när det i grund och botten ändå är ett systemfel inom vården.

Chefer som står närmast och ser verkligheten gör ofta allt vad dom kan och lite till. Sätter sig på dubbla stolar genom att försöka hinna med sitt arbete och samtidigt arbeta på golvet för att täcka upp.
Hur slitsamt det måste vara vill jag knappt tänka på.
Hur upprätthåller man en verksamhets säkerhet när man gång efter annan måste bryta vad som satts upp?

Har ni någonsin sett en elitidrottsman lägga upp sin strategi?
Hur vore det med en golfspelare som inte vet vart målet är?
Eller hur bra tror ni det går för en maratonlöpare som lägger upp sin strategi att springa åt väst när banan går åt öst.
Eller om en Hockeyspelare bestämmer sig för att arbeta efter enmansshow och glömma teamet?
Tänk om våra elitidrottsmän och kvinnor glömmer vad som är deras MÅL!

Detta är vad som sker inom vården. En plan lägg upp, sen sätts den i en pärm och förträngs, man gläntar lite ibland, ser att vi styr åt fel håll, men låter ändå skeppet segla vidare.
Att sakna klart definierade mål gör att hela gruppen blir vilsen.

När det sedan i media uppdagas att verksamheter inom vården inte klarar sina uppdrag.
Då kan vi backa bandet och börja med att konstatera att för att klara sina uppdrag så borde man tillåtas följa sina verksamhetsplaner.
Man kan inte nå i mål om man springer bredvid banan.
Mer resurser behövs och cheferna närmast golvet måste få mer utrymme att följa sina verksamhetsplaner och värna om sin verksamhet så att arbetarna får en klar definierad plan och känner sig delaktiga i sitt arbete.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på

Jag är mer än ett huvud

Jag fick ett sms.
Hej NN, jag hoppas att du kan hjälpa oss på avd nrXX på söndag istället för YY (min arbetsplats) mvh/ Bemanningen.

Det känns inte som en fråga, utan som en information eller möjligen en uppmaning som jag förutsätts tycka är okej.

Jag har upprepade gånger sett kollegor utsättas för detta och det irriterar mig något galet.
Nu står jag här själv och vet inte vilken fot jag skall stå på i min frustration.
Jag har full förståelse för att det saknas folk och att man i vården har panik.
MEN!

1. Jag vet inte vart avd nr XX ligger.
Jag har arbetat på min nuvarande avdelning ett par månader och hittar knappt där.

2. Jag vet inte VAD vården innebär på den avdelningen.
Jag antar att det rör mitt ansvarsområde som Barnmorska, men det kan lika gärna vara antenatalvård som gyn, som bb-vård. Jag vet inte.

3. Jag hittar inte på avdelningen.
Eftersom jag aldrig varit där så vet jag inte vart saker finns.
Vilka akuta situationer kan jag stå inför och vad händer i en akut situation när min förmåga att ingripa tas i från mig. Vilka verktyg behöver jag och vart finns dom? Mediciner? Infarter? Blödningslåda? Syrgas? Droppställning? Barnbord? Hjärtstartare???

4. Vilka rutiner finns?
Vart sitter larmknappar? Vem är ansvarig, vilka jobbar jag med, vem kontaktar jag om något inträffar?

Är det friska färdigvårdade som väntar på att gå hem eller svårt sjuka patienter.
Varför behövs annars en specialistutbildad med dubbla legitimationer, 4,5 års högskolestudier, magisterexamen och flera års erfarenhet?
Vill man att personalen skall kunna göra ett bra arbete?
Under givna förutsättningar tas mycket av min vårdande förmåga ifrån mig när man tar ifrån mig mina verktyg. Jag må ha kunskap och utbildning, men det går ändå inte att koppla syrgas utan en syrgasmask lika lite som en snickare kan förväntas spika utan hammare.

Känner mig degraderad till ett huvud som skall stå på papper för att det skall se ut som om det finns kompetent personal.
Men om det skulle inträffa något så är det ändå min legitimation jag riskerar att bli av med.

Jag tycker det är ett regält systemfel när vi förväntas arbeta med vår profession, utvecklas tillsammans, hålla oss uppdaterade, kvalitetssäkra med gemensam träning för att bli ett tryggt team som kan ge en säker trygg vård. För att sedan i ett ögonblicks verk lånas ut till annan avdelning utan någon information mer än datum och tid.
När siffrorna efter sommaren samanställs så kan man titta och säga, jo men titta, det fanns personal....
Men det är oärliga siffror, dom säger inte vem som fanns, dom säger inte heller något om hur många som arbetat dubbla pass, skurit ner på sin semester, om personalen hunnnit äta, hur länge dom knipit för att det inte fanns tid att gå på toaletten eller hur personalen mår och såväl fysiska som känslomässiga förmågan att utföra en god vård under den pressen.

Jag skickade tillbaka tydligt besked om att jag inte vill gå på en avdelning jag inte känner då jag anser det vara för patientosäkert.
Det jag skall arbeta med vill jag kunna ta ansvar för och förväntar mig därför en ordentligt introduktion.
Det finns säkert dom som inte håller med mig, och menar att vi skall ställa upp för varandra, att det kommer gå utmärkt.
Som exempel brukar BB-hotellet vara något som anses friskt och där risken är låg att man behöver ingripa medicinskt.
Så lät det även till mig när jag första sommaren som nyfärdig Barnmorska fick det ansvaret utan introduktion.
Det va mindre roligt när jag en natt stod där helt själv med en nyförlöst mamma som plötsligt började blöda kraftigt samtidigt som hennes barn visade tecken på att ha svårt med andningen och jag inte visste vart något fanns. Med privat mobil i fickan fick jag hjälp den gången.
Den gången gick det bra, men jag lärde mig läxan. Jag vill inte ta ansvar utan att ha tillräckligt på fötterna.
Skall det till en förändring i vården måste vi våga säga NEJ!