Varför får jag inte vara där?

Kassörska - Kan du sitta och ta betalt i två kassor samtidigt?
Målare - Kan du måla i två hus samtidigt?
Pilot - Kan du flyga två flygplan samtidigt?
Taxichaufför - Kan du köra två taxibilar samtidigt?
Kirurg - Kan du operera två patienter samtidigt?
Tandläkare - Kan du laga två patienters tänder samtidigt?
...
Barnmorska - Kan ta ta hand om två födslar samtidigt?

Alla människor på jorden har en sak gemensamt.
Den viktigaste händelsen i våra liv, annars vore vi inte här, vi föddes!

Borde det inte vara självklart att alla barn ska få födas säkert och tryggt?

Studier visar att den enskilda faktorn för säkerhet vid födsel är en närvarande Barnmorska.
Är det då  rimligt att Barnmorskan förväntas kunna handlägga 2 födslar samtidigt?

Vården motarbetas idag strukturellt. Låga löner och underbemanning till en stressig arbetsmiljö är vardagsmat.
Många känner sig tvingade att gå ner i arbetstid, byta yrke eller arbeta utomlands (Norge främst), det sliter för mycket i Sverige.
Att utbilda fler barnmorskor hjälper inte om ingen längre orkar/vill arbeta i Sverige.

Stress, press och tidsbrist gör att den goda obstetriken haltar när barnmorskan springer mellan födande, missar sin egen lunch och har dubbla bindor vid mens eftersom toabesök inte alltid hinns med.
Hon lånas ut till andra avdelningar utan introduktion.
Då personal saknas hjälper vi varandra, ordentliga rapporter hinns inte med om den man måste passa och risker uppstår på grund av stressen.
Hela tiden är patienters säkerhet och barnmorskans legitimation insattsen.
Alla barnmorskor har varit där och sett pressen och har egna berättelser.

Vill vi ha en trygg och säker vård så måste barnmorskor få finnas där för sina patienter.
Vård måste få ta den tid det tar så den kan utföras säkert.
Man kan inte stressa fram födslar, då skapar vi medicinska komplikationer.
Man kan inte hela tiden skära bort marginalerna, då har vi inget spelutrymme kvar när risken uppstår.
I förlossningsvården kan det gå enormt fort. En blödning, dåliga fosterljud kan komma snabbt. Om alla står upptagna, överbelastade eller är utlånade till annan avdelning. Vem ska då hjälpa i den akuta situationen?

Det kan vara din fru, din syster, svägerska, eller dotter som ligger där.
Det kan vara ditt barn, ditt barnbarn, systerdotter eller brorsson som skall komma till livet.

Vill du att det skall komma hjälp när det behövs, vill du att resurser skall finnas för att kvinnor skall få föda säkert och barn skall få komma tryggt till världen.

Låt oss då få göra vårt jobb säkert, det är för allas vår skull.
Stå upp för att det behövs resurser till vården.

En Förlossning stängs i tystnad.

På 5e dagen efter att en av förlossningarna i Stockholm stängs får dess anställda läsa följande på facebook.

Direkt kopierat från barnmorskornas Nu är det nog grupp och Stöd barrnmorskornas kamp.

"Södra BB stängt

Vårdvalet existerar inte alls denna vecka, 4/8-10/8, för de kvinnor som valt Södra BB för sin förlossning. Den enda enheten i landet där kvinnorna är garanterade ett kontinuerligt stöd av en barnmorska under förlossningen används som en jourbutik och personalpool för kvinnokliniken på Södersjukhuset. Man plockar ut de resurser därifrån som man anser sig behöva till andra delar av kliniken. Sedan över ett år tillbaka har Södra BB tvingats ändra sina kriterier för eftervård och tar emot flera familjer dagligen efter en komplicerad förlossning. Konsekvensen av det är minskade möjligheter att ta emot kvinnor för förlossning. Under sommaren har möjligheten att föda på Södra BB minskats ytterligare och barnmorskorna har istället använts för att täcka upp där det fattats barnmorskor på andra avdelningar. Denna vecka beslutade kvinnoklinikens ledning att stänga Södra BB:s verksamhet helt eftersom personalläget på övriga kliniken är extra ansträngt.
Ledningen har haft vetskap om bemanningsläget sedan länge och ändå ställer de Stockolms kvinnor utan möjlighet att föda på Södra BB."

En av Stockholms förlossningar har alltså lyckats stängas i total tystnad utan att ens anställda får informationen korrekt.

Barnmorskorna sprids vind för våg över kliniken och används som billig bemanningspersonal.

Jag skriver billig. För som bemaningspersonal har man en betydligt högre lön som delvis kompenserar den risk man utsätter sig för genom att hoppa in på nya avdelningar till nya uppgifter.

Det vi hela tiden sattsar är vår legitimation, vår yrkesrätt. Skulle något inträffa på grund av att vi inte är säkra och rutinerade där vi arbetar så är det patienten och vi som ytterst blir lidande. Patienter skadas och vi blir av med våra legitimationer.

Totalt skandalöst hur personal körs över och hur säkerheten kastas ut genom fönstret. 

Och det hela smygs genom tigande tystnad. 

När Södra BB var en av dom få enheter som lyckats få personal och som fungerar, då slaktar man ändå ner just den fungerande enheten för att ta personalen till övriga enheter.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på

Vet du vad som förväntas av dig på din arbetsplats?

Vet du vart du arbetar?
Vet du vad dina arbetsuppgifter är?
Vad har verksamheten för mål?
Vad är planen för att uppfylla dessa mål?

Framgångsrika företag världen över har några saker gemensamt.
Oavsett om dom gräver efter olja, bygger fastighter eller lagar mat.

Dom vet vad dom vill och dom har en plan. En verksamhetsplan.
Sedan följer dom planen, lämnar rapport på hur det gått och utvärderar planen och arbetar vidare mot målet.
Företagen brukar också vara medvetna om att deras viktigaste tillgång är deras anställda.

Så fungerar det världen över oavsett företagets storlek, med ett plågsamt tydligt undantag.
Vården!

Jag vill kunna gå till jobbet och få göra Mitt arbete.
Träffa Mina kollegor.
Känna att jag bidrar till Vår verksamhet.
Känna att vi arbetar efter Våra planer för vad just Vi satt upp är det bästa för verksamheten.

Men som ni alla kunnat läsa om i mediabruset är detta en utopi för dagens anstälda inom vården landet igenom.

Min arbetsplats är vart arbetsgivaren för stunden väljer att placera mig, det är inte självklart att jag får arbeta där jag är anställd med det jag kan och känner till med mina kollegor. Jag kan lika gärna bli utlånad till en annan avdelning.

Min yrkesroll och vad jag lärt mig är bäst att arbeta efter enligt vetenskap och beprövad erfarenhet slits i stycken när stressen knackar på dörren och rutiner får stå tillbaka när tiden inte räcker till.

Kollegor är för ofta uppgivna, ledsna, säger upp sig, går in i väggen och orkar inte mer när deras röster inte får gehör.

Vår plan naggas i kanten, finns den ens, vem vet vad vårt uppdrag är, det är svårt att följa vad vi inte vet?

Det bästa för vår verksamhet tycks inte vara klart definierat. Det är väldigt flytande och kan ofta ändras från arbetspass till arbetspass. Den tydliga styrningen saknas i skrift och i handling.
Vi får lära oss att en sak gäller vad vi får och inte får hantera och hur vi skall arbeta och inte arbeta.
Det kan finnas definierat på papper hur många vi skall vara på ett arbetspass, hur arbetet skall fördelas, vilka som skall vårdas, hur vi skall vårda.
Men på golvet är en annan sak, då tycks dessa definitioner vara mer av en vag riktlinje.

Det görs studier som visar vad som är bäst, vad som fungerar och vilka risker som uppstår.
Om något inträffar får ofta den enskilda må dåligt och ta smällen när det i grund och botten ändå är ett systemfel inom vården.

Chefer som står närmast och ser verkligheten gör ofta allt vad dom kan och lite till. Sätter sig på dubbla stolar genom att försöka hinna med sitt arbete och samtidigt arbeta på golvet för att täcka upp.
Hur slitsamt det måste vara vill jag knappt tänka på.
Hur upprätthåller man en verksamhets säkerhet när man gång efter annan måste bryta vad som satts upp?

Har ni någonsin sett en elitidrottsman lägga upp sin strategi?
Hur vore det med en golfspelare som inte vet vart målet är?
Eller hur bra tror ni det går för en maratonlöpare som lägger upp sin strategi att springa åt väst när banan går åt öst.
Eller om en Hockeyspelare bestämmer sig för att arbeta efter enmansshow och glömma teamet?
Tänk om våra elitidrottsmän och kvinnor glömmer vad som är deras MÅL!

Detta är vad som sker inom vården. En plan lägg upp, sen sätts den i en pärm och förträngs, man gläntar lite ibland, ser att vi styr åt fel håll, men låter ändå skeppet segla vidare.
Att sakna klart definierade mål gör att hela gruppen blir vilsen.

När det sedan i media uppdagas att verksamheter inom vården inte klarar sina uppdrag.
Då kan vi backa bandet och börja med att konstatera att för att klara sina uppdrag så borde man tillåtas följa sina verksamhetsplaner.
Man kan inte nå i mål om man springer bredvid banan.
Mer resurser behövs och cheferna närmast golvet måste få mer utrymme att följa sina verksamhetsplaner och värna om sin verksamhet så att arbetarna får en klar definierad plan och känner sig delaktiga i sitt arbete.

Att jaga ett odefinierat mål är som att fly verkligheten med ögonbindel på