Stockholms förlossningsvård är under attack

En kvinna ringer. Hon har värkar, det är andra barnet. En lycklig händelse. Hon borde få känna sig trygg och förväntansfull. Istället infinner sig den nattsvarta paniken när barnmorskan på sjukhuset berättar att det inte finns plats. Det är fullt. 

Barnmorskan i sin tur sitter med den magsårskramande uppgiften att i en tyst tickande Stockholmsnatt försöka hitta en plats. 

Hon har redan tvingats avvisa och hitta nya plattser att föda åt två kvinnor den här natten. Hon vet att Sophia, Stockholm, Danderyd SöS och Solna är fulla dom också. Ett samtal till Huddinge visar att även dom har fullt denna natt. Ett sista alternativ kvar. Södertälje. Ett andetag, lyfter luren. Det är en omföderska, det kan gå fort. Hon kan inte vänta... Snälla...vad gör vi annars? Det är långt att åka, men. Det finns inte rum någon annanstans. 

Södertälje har ett rum. Lättnaden över att det finns ett rum blandas med sorg, ilska och frustration över att en kvinna till avvisas och hänvisas. Hennes resväg blir lång, smärtsam både fysiskt och psykiskt. Vi ska hela tiden leverera på marginalen och uppbåda rum och personal när det inte finns. 

Jag har sett barn födas i bil när mammor inte hunnit in, på mottagningsrum utan övervakning när inget rum fanns, en tidigare kollega fick kasta in en sackosäck på chefens kontor en gång. Berättelserna från vad kollegor trollar med är bisarrt skrämmande. 

Häromveckan kom jag till jobbet en morgon. Då hade vi tvingats avvisa 7 kvinnor från att föda på vår enhet den natten. 7 kvinnor som vi skulle hänvisa till annan förlossning. Jag vet att vi säger hänvisa. Men jag tycker vi ska kalla det vid sitt rätta namn. Avvisa. För det är så hemskt det måste kännas när man mitt i natten står med täta värkar och tvingas höra att det inte finns plats. Att vi ska försöka ordna en annan plats. 

Det låter hemskt säger många. Ja men det ÄR JU HEMSKT säger jag. 

Det finns för få förlossningsplatser i Stockholm. Tro inget annat. Fråga vilken barnmorska som helst. 

Att då inför sommaren som alltid är extra ansträngande ge besked om att två förlossningar stänger och 5000 platser försvinner kan inte ses som något annat än en katastrof. 

Jag ska va helt ärlig. Jag vill inte arbeta som barnmorska i det här kaoset i sommar. Jag är rädd att det ska vara mer än jag orkar som människa, att jag ska gå sönder, att jag i stress och överbelastning ska göra ett fatalt misstag som ger livslånga konsekvenser. 

Under rådande omständighet kan vi kanske inte stå för en säker vård. 

Något måste hända. Något måste förändras NU. 

Stockholms förlossningsvård är satt i Brand. Vi kämpar för varje kvinnas rätt till en säker födsel. Hjälp oss släcka branden NU!