Kvinnor i dagens samhälle är inte stöpta i en och samma form.
Alla är vi individer med olika bagage, olika förutsättningar, olika önskningar.
Södra BB är något unikt. En enhet som finns till för dom som är friska och har haft en normal graviditet och önskar föda utifrån det med kontinuerligt stöd av en barnmorska.
Jag skulle vilja sticka in med orden en Frisk-vård av det naturliga födandet.
Vi tenderar i samhället att vilja gå mot en Sjuk-vård. Och sjukvård skall vi ha, men varför sjukvårda något friskt?
Att föda barn om man är frisk, mår bra och har haft en problemfri graviditet är inte något sjukt. Tvärtom, det är något kvinnor har haft förmåga till sedan mänsklighetens begynnelse och som vi skall värna om. Den kraften kvinnor bär inom sig skall vi vara ödmjuka för och inte försöka tämja.
Man brukar ofta jämföra födslovärkar med en våg. Och vad händer om man försöker bryta en våg?
Om vi väljer att sjukvårda det friska får vi snart oberäknade problem.
Risken är att vi då börjar se problem där inga problem finns och istället skapa dom.
Södra BB är en fantastisk möjlighet för dom som det passar. Och som jag tidigare sa. Alla är unika. därför är det så oerhört viktigt att vi skapar möjlighet för kvinnor att få föda utifrån sina förutsättningar och önskemål. Det kan vi inte göra om vi tar bort alternativet.
Södra BB är en mycket väl fungerande enhet som fyller en viktig funktion. Med goda mätbara resultat.
Att då försöka ändra om något i en annan riktning låter då i mina öron helt galet.
If it ain´t broke - why fix it?
Kvinnor med komplicerade graviditeter förlossningar och eftervård skall absolut tas om hand på bästa sätt. Men denna vård skall ske där de bästa förutsättningarna finns. Inte bara se till vart två rum finns att norpa. Man måste titta på varje enhets förutsättningar att vårda.
Var enhet skall göra det dom är bäst på. Och Södra BB är i grund och botten bäst på det friska.
onsdag 3 december 2014
tisdag 14 oktober 2014
Föda i USA?
I dagens metro står att läsa
Jag drar till USA – vill slippa föda mitt barn i baksätet på en svensk bil
Svensk personal jobbar i Norge och den här mamman vill föda i USA.
Jag vet inte vilken fot jag skall stå på när jag läser denna artikel.
Sverige och Usa har ofta jämförts som motpooler. Sverige som främjat det normala och i USA får du en Epidural så fort du sätter foten innanför dörren, dvs om du inte har ett planerat snitt. Nu raljerar och överdriver jag, men tongångarna kanske är på väg att ändras. Vi i Sverige kan inte längre luta oss mot gamla meriter. Skall vi förbli en trygg hamn för kvinnor att föda i så måste vi utvecklas. Kunskap saknas inte, men pengar och personal. Hur mycket vi än kan och hur duktiga vi än är så kan vi inte utvecklas om vi inte tillser att tillräckliga resurser finns för att vi skall ha tid att utöva vår kunskap och ge säkra födslar.
måndag 13 oktober 2014
En sjuk vård räcker inte till, ge var kvinna en närvarande barnmorska.
Klockan är strax efter 17. Jag har legat i sängen i ett mörkt rum hela dagen efter nattens arbetspass. Mödosamt drar jag av mig täcket och försöker ställa mig upp. då kommer flimret på vänster öga. Det börjar som en liten prick som flimrar i ljusets alla färger, sen växer det som en mask på ögat, tills denna enda lilla tråd bildar en flimrande pulserande vacker cirkel. Men cirkeln bedrar i sin skönhet, den växer och växer tills den når utanför mitt synfält och det känns som om den försvinner bakom ögat. Jag vet vad som väntar. flimret är min varning, min tickande bomb, den tid jag har på mig att snabbt få i mig rätt läkemedel och meddela omvärlden, för när flimret försvinner gör även jag det. En bedövande huvudvärk slår till på motsatt sida. Jag får svårt att stå upp, illamåendet sköljer över mig, behöver kräkas, nu, eller? Försöker lägga mig ner, vill ha tyst, mörkt och svalt. Kan inte göra något annat än att ligga i fosterställning och vänta ut. Migränen har mig i sina klor.
...
Migränen, min kropps väckarklocka på att något är fel. Jag vet mycket väl men fortsätter ändå. Piskar min kropp lite till. För vem ska väl annars? Mitt första migränanfall fick jag i gymnasiet under en extremt stressad och pressad tid då jag även plågade i min kropp p-piller, hormoner som visad sig trigga mitt dåliga mående. När stressen la sig och jag kastade p-pillrena försvann även migränen, den va borta länge, många långa år. Något enstaka anfall kunde komma om jag stressade för mycket. Men i livet lyssnade jag på kroppen och fick som belöning slippa den flimrande ringens smärta.
...
Under min utbildning till Undersköterska, Sjuksköterska och Barnmorska fick jag lära mig om vikten att lyssna på kroppen, att undvika stress då det är en av dagens största bovar till sjukdom i västvärlden. Sen blev jag "nyfärdig", skulle stå där på egna ben. Mitt pokerface blev jag bättre och bättre på. Innan jag knackade på dörren till en födande kvinna tog jag ett andetag, sträckte på mig och lät ett milt leende komma över mina läppar. Jag smög in, sänkte rösten och i försiktig ödmjukhet la jag en hand på hennes axel. -Hej!jag är NN, Barnmorska, hur har du det?
Varje ord, varje rörelse i rummet skulle förmedla lugn, stör inte en kvinna som föder.
Och när det får vara så som mitt anlete förmedlar kan det vara fantastiskt, att få dela livets mirakel är det finaste, en vacker gåva att värna om. Detta lugn och trygghet ger även en säkerhet, studier visar utan tvekan att en närvarande Barnmorska är den största medicinska tryggheten en födande kvinna kan få.
...
Tillbaka till verkligheten. Inom mig rasar stormen mitt pokerface till trots.
För i verkligheten när jag står där med min hand på kvinnans axel och försöker förmedla lite trygghet så är mina känslor redan splittrade. Mina ögon, händer och närvarande behövs i rummet bredvid där en annan kvinna är mitt i sitt livs största upplevelse. Mina händer, ögon, närvarande, kropp och leende skyndar mellan rummen. .Jag försöker hålla isär, vem var det som hade kissat, vem fick påfyllning av smärtlindring sist, vem var det som hade en negativ blodgrupp, vem hade ett högt blodtryck, fusklappen i fickan är min räddning. Fick den stressade barnmorskan innan som lämnade rapport innan mig och urskuldande bad om ursäkt för att hon inte hunnit undersöka patienten verkligen med allt, för jag vet inte om jag hinner läsa på allt själv. Jag försöker öppna datorn inne på födslorummet för att snabbt läsa lite mellan värkarna, men datorn hänger sig. I nästa rum går en pappersremsa på CTG maskinen och datorn lyser med sin frånvaro. Studenten som går vid min sida faschineras av den värld som öppnar sig. Jag försöker ge henne tid, men undrar samtidigt varifrån jag skall ta den? Somliga nätter finns den, men inte den här natten. För en av mammorna ser jag varningsflaggorna komma den ena efter den andra. Jag känner att här finns stor risk att vi snart står på ett akut kejsarsnitt. Jag ber studenten gå och få i sig lite att äta och dricka då det kan vara en stor upplevelse att vara med om sitt första snitt och jag vill inte att hon skall må dåligt. Själv ringer jag läkaren och ber samtidigt en kollega om hjälp att passa min andra patient som redan fött. Hjälp att passa från någon som egentligen inte har tid men som måste göra lite tid ändå.
Jag känner mig skyldig.
Skyldig som inte kunnat vara där tillräckligt för den kvinnan som nu skall snittas, hade jag kunnat göra något mer och ändrat utfallet?
Skyldig som inte kan finnas där för min andra patient som nu får passas av någon ny.
Skyldig som inte har tillräckligt med tid att reflektera och förklara för min blivande framtida kollega.
Skyldig som står där förvirrad och trött som en yr höna och känner att jag aldrig räcker till.
Och vetskapen att samma känsla kommer sen på morgonen när jag skall rapportera över och själv fundera, har jag gjort allt jag ska, fick jag med allt? Förlåt för vad jag missat!
...
Hem går jag på morgonen med en känsla i kroppen av glädjen över att få ta del av livets mirakel blandad med en konstig tomhet. De två barn jag tagit emot i mina händer under natten mår bra, familjernas lycka strålar genom deras trötta dimmiga ögon. Själv tänker jag, höll mitt pokerface?
Inser att jag inte hunnit dricka tillräckligt under natten, det bultar lätt i huvudet, slänger i mig ett glas juice innan jag går mot bilen.
...
Hem, hem till sängen, tryggheten, tröttheten, lugnet.
Mannen min ser mig komma släntrande in genom dörren.
-Hur var det i natt?
Jag tittar upp och vet inte vad jag skall svara?
Jag är trött.
Han tittar på mig, förstår han? Kan han förstå den konstiga värld jag befinner mig i? Världen där det viktigaste i livet skall mötas i en trygg och lugn miljö trots ofta stressiga och knappa förutsättningar.
Han tar våra barn och åker hemifrån så jag skall kunna sova ostört, håller sig borta hela dagen och kommer hem först till middagen. Jag undrar, vad gör det för vårt äktenskap, hur länge kommer han orka med en fru som kommer hem trött och tom? Jag kämpar med sömnen men sover oroligt. Nattens händelser stör min sömn, stressen finns redan där och vill inte riktigt släppa mig.
Jag ville så innerligt gärna ge mer, göra mer, finnas där mer, men mina två händer är bara två, mina två ögon är bara två. Den inre kampen blir total. Man vill finnas där för en kvinna som föder barn, men man har två.
Mot kvällen när jag vaknar slår migränen sina klor i mig.
Ångesten kommer krypande. Vill inte ringa och sjukanmäla mig. Vet att det är sent, hur skall dom få in någon annan till natten? Vem skall ta min plats? Risken är stor att dom får gå en man kort i ett redan ansträngt klimat.
Vet att jag tidigare stått på jobbet och jag kanske borde sjukanmält mig men tagit några smärtstillande och bitit ihop, bara för att man vet att det går inte att få in någon annan.
Magen vänder sig, försöker ställa mig upp igen och måste inse min begränsning, jag kommer inte kunna köra bilen till jobbet ens. Skamfullt tar jag upp telefonen, det ringer, och ringer. Ingen svarar. Det finns ingen på expeditionen, dom har det säkert fullt upp. Känner mig ännu mer skamsen som skall lägga sten på börda nu genom att meddela att jag inte kommer.
Tillslut svarar en undersköterska. Jag hör mig själv nästan be om ursäkt för att jag är sjuk, och säger samtidigt att stryk mig även i morgon natt. Inser att ligger jag i migrän nu ett dygn är det lika bra att vara inställd på att inte klara även morgondagens natt och hellre att dom får ett dygns varsel och en möjlighet att få tag i någon annan. Tar på mig skulden som egentligen inte är min att bäras. Klart jag skall få vara sjuk som alla andra. Men marginalerna i vården är så små att minsta frånfall blir för stort. När skall vården få mer resurser, när skall trygghet och säkerhet för den födande kvinnan prioriteras så till den grad att man accepterar att en närvarande barnmorska är en grundförutsättning?
...
Lägger mig i sängen, där i mörkret tänker jag. För vems skull? Stressen av att inte räcka till låter migränens klor riva i mitt högra öga. En smärta som bäst beskrivs av vilja att hämta en sked och gröpa ur ögat för att undkomma smärtan. Det ilar och river. Och innan jag dåsar bort i smärtans dimma tänker jag... Det är en SJUK-vård.
...
Migränen, min kropps väckarklocka på att något är fel. Jag vet mycket väl men fortsätter ändå. Piskar min kropp lite till. För vem ska väl annars? Mitt första migränanfall fick jag i gymnasiet under en extremt stressad och pressad tid då jag även plågade i min kropp p-piller, hormoner som visad sig trigga mitt dåliga mående. När stressen la sig och jag kastade p-pillrena försvann även migränen, den va borta länge, många långa år. Något enstaka anfall kunde komma om jag stressade för mycket. Men i livet lyssnade jag på kroppen och fick som belöning slippa den flimrande ringens smärta.
...
Under min utbildning till Undersköterska, Sjuksköterska och Barnmorska fick jag lära mig om vikten att lyssna på kroppen, att undvika stress då det är en av dagens största bovar till sjukdom i västvärlden. Sen blev jag "nyfärdig", skulle stå där på egna ben. Mitt pokerface blev jag bättre och bättre på. Innan jag knackade på dörren till en födande kvinna tog jag ett andetag, sträckte på mig och lät ett milt leende komma över mina läppar. Jag smög in, sänkte rösten och i försiktig ödmjukhet la jag en hand på hennes axel. -Hej!jag är NN, Barnmorska, hur har du det?
Varje ord, varje rörelse i rummet skulle förmedla lugn, stör inte en kvinna som föder.
Och när det får vara så som mitt anlete förmedlar kan det vara fantastiskt, att få dela livets mirakel är det finaste, en vacker gåva att värna om. Detta lugn och trygghet ger även en säkerhet, studier visar utan tvekan att en närvarande Barnmorska är den största medicinska tryggheten en födande kvinna kan få.
...
Tillbaka till verkligheten. Inom mig rasar stormen mitt pokerface till trots.
För i verkligheten när jag står där med min hand på kvinnans axel och försöker förmedla lite trygghet så är mina känslor redan splittrade. Mina ögon, händer och närvarande behövs i rummet bredvid där en annan kvinna är mitt i sitt livs största upplevelse. Mina händer, ögon, närvarande, kropp och leende skyndar mellan rummen. .Jag försöker hålla isär, vem var det som hade kissat, vem fick påfyllning av smärtlindring sist, vem var det som hade en negativ blodgrupp, vem hade ett högt blodtryck, fusklappen i fickan är min räddning. Fick den stressade barnmorskan innan som lämnade rapport innan mig och urskuldande bad om ursäkt för att hon inte hunnit undersöka patienten verkligen med allt, för jag vet inte om jag hinner läsa på allt själv. Jag försöker öppna datorn inne på födslorummet för att snabbt läsa lite mellan värkarna, men datorn hänger sig. I nästa rum går en pappersremsa på CTG maskinen och datorn lyser med sin frånvaro. Studenten som går vid min sida faschineras av den värld som öppnar sig. Jag försöker ge henne tid, men undrar samtidigt varifrån jag skall ta den? Somliga nätter finns den, men inte den här natten. För en av mammorna ser jag varningsflaggorna komma den ena efter den andra. Jag känner att här finns stor risk att vi snart står på ett akut kejsarsnitt. Jag ber studenten gå och få i sig lite att äta och dricka då det kan vara en stor upplevelse att vara med om sitt första snitt och jag vill inte att hon skall må dåligt. Själv ringer jag läkaren och ber samtidigt en kollega om hjälp att passa min andra patient som redan fött. Hjälp att passa från någon som egentligen inte har tid men som måste göra lite tid ändå.
Jag känner mig skyldig.
Skyldig som inte kunnat vara där tillräckligt för den kvinnan som nu skall snittas, hade jag kunnat göra något mer och ändrat utfallet?
Skyldig som inte kan finnas där för min andra patient som nu får passas av någon ny.
Skyldig som inte har tillräckligt med tid att reflektera och förklara för min blivande framtida kollega.
Skyldig som står där förvirrad och trött som en yr höna och känner att jag aldrig räcker till.
Och vetskapen att samma känsla kommer sen på morgonen när jag skall rapportera över och själv fundera, har jag gjort allt jag ska, fick jag med allt? Förlåt för vad jag missat!
...
Hem går jag på morgonen med en känsla i kroppen av glädjen över att få ta del av livets mirakel blandad med en konstig tomhet. De två barn jag tagit emot i mina händer under natten mår bra, familjernas lycka strålar genom deras trötta dimmiga ögon. Själv tänker jag, höll mitt pokerface?
Inser att jag inte hunnit dricka tillräckligt under natten, det bultar lätt i huvudet, slänger i mig ett glas juice innan jag går mot bilen.
...
Hem, hem till sängen, tryggheten, tröttheten, lugnet.
Mannen min ser mig komma släntrande in genom dörren.
-Hur var det i natt?
Jag tittar upp och vet inte vad jag skall svara?
Jag är trött.
Han tittar på mig, förstår han? Kan han förstå den konstiga värld jag befinner mig i? Världen där det viktigaste i livet skall mötas i en trygg och lugn miljö trots ofta stressiga och knappa förutsättningar.
Han tar våra barn och åker hemifrån så jag skall kunna sova ostört, håller sig borta hela dagen och kommer hem först till middagen. Jag undrar, vad gör det för vårt äktenskap, hur länge kommer han orka med en fru som kommer hem trött och tom? Jag kämpar med sömnen men sover oroligt. Nattens händelser stör min sömn, stressen finns redan där och vill inte riktigt släppa mig.
Jag ville så innerligt gärna ge mer, göra mer, finnas där mer, men mina två händer är bara två, mina två ögon är bara två. Den inre kampen blir total. Man vill finnas där för en kvinna som föder barn, men man har två.
Mot kvällen när jag vaknar slår migränen sina klor i mig.
Ångesten kommer krypande. Vill inte ringa och sjukanmäla mig. Vet att det är sent, hur skall dom få in någon annan till natten? Vem skall ta min plats? Risken är stor att dom får gå en man kort i ett redan ansträngt klimat.
Vet att jag tidigare stått på jobbet och jag kanske borde sjukanmält mig men tagit några smärtstillande och bitit ihop, bara för att man vet att det går inte att få in någon annan.
Magen vänder sig, försöker ställa mig upp igen och måste inse min begränsning, jag kommer inte kunna köra bilen till jobbet ens. Skamfullt tar jag upp telefonen, det ringer, och ringer. Ingen svarar. Det finns ingen på expeditionen, dom har det säkert fullt upp. Känner mig ännu mer skamsen som skall lägga sten på börda nu genom att meddela att jag inte kommer.
Tillslut svarar en undersköterska. Jag hör mig själv nästan be om ursäkt för att jag är sjuk, och säger samtidigt att stryk mig även i morgon natt. Inser att ligger jag i migrän nu ett dygn är det lika bra att vara inställd på att inte klara även morgondagens natt och hellre att dom får ett dygns varsel och en möjlighet att få tag i någon annan. Tar på mig skulden som egentligen inte är min att bäras. Klart jag skall få vara sjuk som alla andra. Men marginalerna i vården är så små att minsta frånfall blir för stort. När skall vården få mer resurser, när skall trygghet och säkerhet för den födande kvinnan prioriteras så till den grad att man accepterar att en närvarande barnmorska är en grundförutsättning?
...
Lägger mig i sängen, där i mörkret tänker jag. För vems skull? Stressen av att inte räcka till låter migränens klor riva i mitt högra öga. En smärta som bäst beskrivs av vilja att hämta en sked och gröpa ur ögat för att undkomma smärtan. Det ilar och river. Och innan jag dåsar bort i smärtans dimma tänker jag... Det är en SJUK-vård.
måndag 4 augusti 2014
Dagens välfärdssverige
En nyfödd mor, ett nyfött barn en nyfödd far, en nyfödd familj....
Vilken vård tycker ni dom skall ha rätt till i dagens Sverige?
Skall en kvinna som fött barn, känner sig osäker, är öm, sydd och trött ha rätten att få stanna på sjukhuset, få hjälp och stöd till en god ammningsstart? Skall familjen ha rätten att få landa efter födseln och känna sig trygga med att få hjälp med smärtlindring, stöd, kontroller, ammningshjälp och få fråga alla frågor och i lugn hamn få möta och lära sig ta hand om sitt barn?
För mig där jag är känns det som en självklar inställning. Men dagens vårdsverige gör sitt bästa för att motarbeta individuella enheter och vårdpersonals bästa avsikter. Det är den vanliga springande knuten i frågan. Pengar för att ge resurser. Vem skall jag väcka för att vårdaparaten skall vakna?
Vilken vård tycker ni dom skall ha rätt till i dagens Sverige?
Skall en kvinna som fött barn, känner sig osäker, är öm, sydd och trött ha rätten att få stanna på sjukhuset, få hjälp och stöd till en god ammningsstart? Skall familjen ha rätten att få landa efter födseln och känna sig trygga med att få hjälp med smärtlindring, stöd, kontroller, ammningshjälp och få fråga alla frågor och i lugn hamn få möta och lära sig ta hand om sitt barn?
För mig där jag är känns det som en självklar inställning. Men dagens vårdsverige gör sitt bästa för att motarbeta individuella enheter och vårdpersonals bästa avsikter. Det är den vanliga springande knuten i frågan. Pengar för att ge resurser. Vem skall jag väcka för att vårdaparaten skall vakna?
torsdag 31 juli 2014
Dagens rovdjur bär kostym
Vänta med att föda ditt barn.
Rubriken i dagens aftonbladet är talande och ack så sorglig.
Barnmorskor har skrikit, högt och länge. Vården, inte bara födsloenheter utan många fler enheter har höjt rösterna tills hesheten lamslår.Politikerna blundar och hoppas på att personalen inom vården kan lyckas springa lite fortare ändå.
Jag kan inte låta bli att fundera över vilken stress vi lägger på de födande kvinnorna och vad det orsakar. Redan innan dom har värkar eller vattnet har gått så skall dom genom rubrikerna i tidningarna behöva oroa sig för om någon ens kan ta hand om och stötta dom under födseln.
Vad orsakar inte detta?
Att föda barn är det största du kan vara med om i livet. Våra kroppar är byggda för att föda och födas. Mycket kan vi styra i dagens samhälle, men inte födandet. Där måste vi acceptera vad evolutionen gett oss. Vad våra hormoner säger. När en kvinna är trygg kan hon föda, av oro och stress kan en födsel helt komma av sig för att hon skall kunna fly rovdjuren. Men evolutionen räknade inte med dagens stress och politiker. Dagens rovdjur har varken svans eller tänder.Men dom är betydligt fler.
Rubriken i dagens aftonbladet är talande och ack så sorglig.
Barnmorskor har skrikit, högt och länge. Vården, inte bara födsloenheter utan många fler enheter har höjt rösterna tills hesheten lamslår.Politikerna blundar och hoppas på att personalen inom vården kan lyckas springa lite fortare ändå.
Jag kan inte låta bli att fundera över vilken stress vi lägger på de födande kvinnorna och vad det orsakar. Redan innan dom har värkar eller vattnet har gått så skall dom genom rubrikerna i tidningarna behöva oroa sig för om någon ens kan ta hand om och stötta dom under födseln.
Vad orsakar inte detta?
Att föda barn är det största du kan vara med om i livet. Våra kroppar är byggda för att föda och födas. Mycket kan vi styra i dagens samhälle, men inte födandet. Där måste vi acceptera vad evolutionen gett oss. Vad våra hormoner säger. När en kvinna är trygg kan hon föda, av oro och stress kan en födsel helt komma av sig för att hon skall kunna fly rovdjuren. Men evolutionen räknade inte med dagens stress och politiker. Dagens rovdjur har varken svans eller tänder.Men dom är betydligt fler.
onsdag 23 juli 2014
Dags att börja betala
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article19260321.ab
Är det någon som ens höjer ett förvånat ögonbryn?
Är det någon som ens höjer ett förvånat ögonbryn?
Låg lön, stressigt, högt ansvar och troligen inga raster.
När skall polletten falla ner, när kommer insikten att vårdpersonal behöver få känna att deras arbete är värderat.
Malmös sjuksköterskor har uppenbarligen andra planer än just dessa 20 tjänster. Vore intressant o se hur statestiken med antal sökande per annons är i resten av landet.
torsdag 29 maj 2014
Ett yrke - Ett livstidsval
Att vara Barnmorska är verkligen något speciellt.
För mig var det en dröm sedan barnsben.
Nu är jag där och var dag lär jag mig nya saker som jag även om jag anat ändå inte kunde föreställa mig.
Jag är en tjej som brukar säga att jag har arbetat med allt mellan himmel och jord och lite till. Ändå var jag oförbered på hur omfattande det är mentalt att vara Barnmorska.
Jag har jobbat med ekonomi, sjukvård, försäljning, mode, mat, utbildning etc... Men jag har alltid kunnat lämna jobbet och yrkesrollen när jag inte arbetar. Även inom vården som sjuksköterska har jag oftast kunnat känna att jag som sjuksköterska utför mitt yrke och kunnat lämna det vid det. Jag hade en föreställning om att vara Barnmorska skulle ha sina paraleller. Men ack vad jag bedrog mig.
Att ge sig in i den fachinerande kvinnorvärlden. Där du för en kort stund släpps in i en total främlings allra heligaste och känsligaste rum. Där både smärta och känslor blottas och du förväntas förvalta detta. Det kan jag inte bara skaka av mig när passet är slut.
Att i livets sköraste vackraste stund få möta smärta och känslor, ibland den största av rädslor blandat med den största av livets kärlekar. Det är vackert, så innerligt vackert och det är med stor ödmjukhet jag känner tacksamhet till de kvinnor som vågar glänta på livets dörr och släpper in mig. För en kort stund finns jag där. Och det är ofta jag bär med mig många känslor när jag kliver ut från arbetsdörren tidigt på morgonen efter en ibland lång natt.
Att vara Barnmorska visade sig vara mer än ett yrke, det blev ett livstidsval. För den dagen jag känner att jag med lätthet kan skaka av mig dessa intensiva känslor och inte beröras av livets mirakel och alla de hemligheter kvinnor delar med mig under en natt. Den dagen kan jag inte längre vara Barnmorska. Jag måste istället hitta mitt sätt att förvalta den gåvan.
För mig var det en dröm sedan barnsben.
Nu är jag där och var dag lär jag mig nya saker som jag även om jag anat ändå inte kunde föreställa mig.
Jag är en tjej som brukar säga att jag har arbetat med allt mellan himmel och jord och lite till. Ändå var jag oförbered på hur omfattande det är mentalt att vara Barnmorska.
Jag har jobbat med ekonomi, sjukvård, försäljning, mode, mat, utbildning etc... Men jag har alltid kunnat lämna jobbet och yrkesrollen när jag inte arbetar. Även inom vården som sjuksköterska har jag oftast kunnat känna att jag som sjuksköterska utför mitt yrke och kunnat lämna det vid det. Jag hade en föreställning om att vara Barnmorska skulle ha sina paraleller. Men ack vad jag bedrog mig.
Att ge sig in i den fachinerande kvinnorvärlden. Där du för en kort stund släpps in i en total främlings allra heligaste och känsligaste rum. Där både smärta och känslor blottas och du förväntas förvalta detta. Det kan jag inte bara skaka av mig när passet är slut.
Att i livets sköraste vackraste stund få möta smärta och känslor, ibland den största av rädslor blandat med den största av livets kärlekar. Det är vackert, så innerligt vackert och det är med stor ödmjukhet jag känner tacksamhet till de kvinnor som vågar glänta på livets dörr och släpper in mig. För en kort stund finns jag där. Och det är ofta jag bär med mig många känslor när jag kliver ut från arbetsdörren tidigt på morgonen efter en ibland lång natt.
Att vara Barnmorska visade sig vara mer än ett yrke, det blev ett livstidsval. För den dagen jag känner att jag med lätthet kan skaka av mig dessa intensiva känslor och inte beröras av livets mirakel och alla de hemligheter kvinnor delar med mig under en natt. Den dagen kan jag inte längre vara Barnmorska. Jag måste istället hitta mitt sätt att förvalta den gåvan.
torsdag 22 maj 2014
När orken tillslut tryter
Då slutar Barnmorskan i protest
27 års tjänst på Kvinnokliniken, varav som Barnmorska sedan 1996.
En kvinna med troligen en ovärderlig kunskap som nu försvinner från kliniken.
Det borde vara en sorg och stor förlust för klinken.
Men vi inom vården vet att det här är inte första och inte sista gången. Det är allt för vanligt att personal inom vården tillslut ger upp och väljer en annan väg.
Galet att det skall vara så... Galet att kompetens bara får rinna mellan arbetsgivarnas fingrar så lätt.
27 års tjänst på Kvinnokliniken, varav som Barnmorska sedan 1996.
En kvinna med troligen en ovärderlig kunskap som nu försvinner från kliniken.
Det borde vara en sorg och stor förlust för klinken.
Men vi inom vården vet att det här är inte första och inte sista gången. Det är allt för vanligt att personal inom vården tillslut ger upp och väljer en annan väg.
Galet att det skall vara så... Galet att kompetens bara får rinna mellan arbetsgivarnas fingrar så lätt.
Ny lönetariff i Norge
Ibland kan jag känna. Tänk om Sverige kunde ta efter, vad mycket mindre krångel det skulle bli. Vad mycket mindre magvärk. En fast minstetariff som gäller alla.
Norge har nu förhandlat om lönerna för året. Och såhär slutade det.
Givetvis i Nok. Det innebär att nya grundlönen i Norge för en heltid på 35,5h/v som Jordmor om man får ihop sina 10 års Ansiennitet skulle vara 38750Nok eller 44601 Sek. Sen tillkommer rätt generösa ob tillägg och övertidsersättningar som Sverige står sig slätt emot.
Norge har nu förhandlat om lönerna för året. Och såhär slutade det.
0
|
4
|
8
|
10
| |
Sykepleier
|
369 000
|
376 000
|
388 000
|
425 000
|
Spes.sykepl./
jordmor |
396 000
|
406 000
|
423 000
|
465 000
|
Nu har jag små barn och det tar emot av den anledningen. Sen trivs jag rätt bra där jag är, gillar att få vara en del av det fantastiska arbetslag och "nattgäng" som bildats och nu tillsammans bygger upp en verksamhet som jag tror vi med starka ryggar kan vara stolta över. Men tänk om... drömma får man väl :)
onsdag 21 maj 2014
Vårdens ekonomiska vansinne!
Att en hel hög underbetalda Barnmorskor från Akademiska i Uppsala fick nog och sa upp sig när dom inte fick igenom sina lönekrav har nog de flesta noterat. Men nu har man räknat på vad detta kostar.
Nej till lönekrav kostar 20 miljoner
150 Barnmorskor kunde fått ett vettigt lönelyft i 2 år och en bra vård kunde ha tryggats istället för att slänga bort dessa pengar på ett ogenomtänkt kaos som riskerar att sluta i ytterligare merkostnader pga den otrygghet det skapar och den ökade risken för vårdskador när kvinnor flyttas runt som brickor i ett spel.
Nej till lönekrav kostar 20 miljoner
150 Barnmorskor kunde fått ett vettigt lönelyft i 2 år och en bra vård kunde ha tryggats istället för att slänga bort dessa pengar på ett ogenomtänkt kaos som riskerar att sluta i ytterligare merkostnader pga den otrygghet det skapar och den ökade risken för vårdskador när kvinnor flyttas runt som brickor i ett spel.
tisdag 20 maj 2014
Två minus blir inte plus hur man än räknar i vården.
Men hur har man tänkt här...
Akademiska hoppas få skicka till Stockholm..
"alla förlossningskliniker i Stockholm lovat Akademiska att ta emot patienter, i mån av plats"
Det låter väl fint vid en första anblick. Men man behöver inte fundera i många sekunder innan det uppenbara problemet landar som en stor röd stopskylt från klar himmel.
Hur brukar det se ut i Stockholm på sommrarna?
Det är ju inte direkt så att det dräller av tomma platser. Tvärtom brukar det vara knökfullt och födande brukar behöva skickas vidare, till tex Uppsala och Akademiska...
Akademiska hoppas få skicka till Stockholm..
"alla förlossningskliniker i Stockholm lovat Akademiska att ta emot patienter, i mån av plats"
Det låter väl fint vid en första anblick. Men man behöver inte fundera i många sekunder innan det uppenbara problemet landar som en stor röd stopskylt från klar himmel.
Hur brukar det se ut i Stockholm på sommrarna?
Det är ju inte direkt så att det dräller av tomma platser. Tvärtom brukar det vara knökfullt och födande brukar behöva skickas vidare, till tex Uppsala och Akademiska...
söndag 18 maj 2014
Till dig som ska föda barn i sommar - Akademiska sjukhuset
Till dig som ska föda barn i sommar - Akademiska sjukhuset
Skrämmande!
Ansvariga lämpar nu över ansvaret på de födande kvinnorna.
Man tror inte att detta handlar om dagens Sverige, men dessvärre ser verkligheten så pass illa ut.
Mitt hjärta blöder för de kvinnor som utsätts för den mentala stressen och osäkerheten som detta innebär.
Skrämmande!
Ansvariga lämpar nu över ansvaret på de födande kvinnorna.
Man tror inte att detta handlar om dagens Sverige, men dessvärre ser verkligheten så pass illa ut.
Mitt hjärta blöder för de kvinnor som utsätts för den mentala stressen och osäkerheten som detta innebär.
tisdag 13 maj 2014
En nyanserad vård.
I Sverige i min mening saknar vi en bredd.
Vi har i många år arbetat för att likrikta vården och effiktivisera istället för att se till individen och de fördelar som kan finnas i att arbeta utifrån att alla är unika med olika behov.
Om vi breddar vårdens möjligheter borde vi kunna få nöjdare föräldrar, tryggare vård, högre närvaro vid födslar. Det finns även en hel del ekonomiskt att vinna på att bredda möjligheterna inom vården.
I Europa finns det flera länder som ser möjligheter som vi i Sverige ännu blundar för, kvinnor borde ges mer inflytande över sin egen födsel, när skall skygglapparna åka av?
Vi har i många år arbetat för att likrikta vården och effiktivisera istället för att se till individen och de fördelar som kan finnas i att arbeta utifrån att alla är unika med olika behov.
Om vi breddar vårdens möjligheter borde vi kunna få nöjdare föräldrar, tryggare vård, högre närvaro vid födslar. Det finns även en hel del ekonomiskt att vinna på att bredda möjligheterna inom vården.
I Europa finns det flera länder som ser möjligheter som vi i Sverige ännu blundar för, kvinnor borde ges mer inflytande över sin egen födsel, när skall skygglapparna åka av?
tisdag 6 maj 2014
Att fylla ett hål med ett hål?
En lösning som presenterats på Barnmorskebristen är att utöka antalet utbildningsplatser för Barnmorskor. Och det må väl vara fint så. Men det räcker långt ifrån.
För vad hjälper det med fler Barnmorskor om arbetsgivarna inte får ekonomiskt utrymme att anställa fler?
Och det är ju som bekant även en skrikande brist på Sjuksköterskor. Om man då låter fler Sjuksköterskor vidareutbilda sig till Barnmorskor så får vi ju färre Sjuksköterskor. Det blir fortfarande inte fler i vården.
Och hur skall man locka Sjuksköterskor att vidareutbilda sig till Barnmorskor? Man kan inte fortsätta leva på att kvinnor (för det rör sig till absolut största del om kvinnor) brinner för att hjälpa andra kvinnor. Man måste få rätten att se sitt yrke som just ett yrke med en möjlighet till kariärsutveckling och löneutveckling. För även om man må älska och brinna för sitt yrke så har vi ett enormt ansvar, en lång högeskoleutbildning med studieskulder som följd. Och kärlek betalar inga räkningar hur gärna man än ville det.
Grattis på Barnmorskedagen
En dag försent visserligen. Men så är det när man jobbar natt och halkar lite efter. Firade i natt med att arbeta och äta lite tårta med kära arbetskollegorna.
Barnmorskeförbundet firade genom att slå fast 10 punkter vad som enligt organisationen är god vård.
Listan i sin forkortade form publicerad i dagens medicin. Jag kan bara instämma och sända en varm tanke till alla kära kollegor att vi tillsammans kan driva Sveriges förlossningsvård framåt och möta dessa punkter.
Barnmorskeförbundet firade genom att slå fast 10 punkter vad som enligt organisationen är god vård.
Listan i sin forkortade form publicerad i dagens medicin. Jag kan bara instämma och sända en varm tanke till alla kära kollegor att vi tillsammans kan driva Sveriges förlossningsvård framåt och möta dessa punkter.
måndag 5 maj 2014
Barnmorskeledda enheter förespråkas av Barnmorskor
Ingen har väl kunnat undgå häxjakten på nyöppnade BB-Sophia.
Nu går Barnmorskor ut och tar vården i försvar.
Jag fachineras var gång jag läser om förlossningsvården hur den vården verkar ha en speciell egen oskriven lag.
Att det är en vårdform som är akut kan väl knappas debateras, men jämför då denna vårdform med andra akuta vårdformer och skillnaden blir plågsamt uppenbar.
Alla storsjukhus har ju enn normal "Akut", men inte alla akuter har tex traumaenheter. Innebär det då att jag som patient far illa för det? Innebär det att jag inte bör söka vård där eftersom just den akuten inte kan tillgodose alla tänkbara senarion som kan uppstå? Innebär det att den akuten är sämre och farlig för sina patienter?
Nej, självklart inte. Det är kompetent välutbildad personal som arbetar där som kommer att kunna bedömma vad som ligger inom deras kompetensområde och som vet att bedömma när jag som patient behöver vård vid en annan enhet och i så fall behöver stabiliseras inför en transport dit.
Sådana transporter av akut sjuka patienter sker dagligen och har aldrig mig veterligen varit en fråga för debatt.
Men om vi skall hårddra argumenten som framförs mot BB-Sophia så bör vi i så fall se över hela vården i jämnlikhetens namn. ALLA akuta enheter på samtliga sjukhus i landet behöver ses över och utrustas med samtliga vårdgivande specialiserade vårdformer. Alla sjukhuser skall ha Akut, Iva, Traumaenheter, samtliga röntgenmöjligheter, Biva, Miva, Hiva, (och alla andra underformer av ivavård), självklart bör även ecmo enheter finnas vid samtliga akuta sjukhus... osv... Någon som vågar ge sig på att räkna på detta och se vilka möjligheter som kan tänkas genomförbara?
Tänkte väl det.
Jag förnekar inte att akuta situationer kan uppstå vid en födsel, men jag är i full tilltro att dom på BB-Sophia har kunskap att hantera de Ovanliga akutsituationer som är Ivakrävande och kunna stabilisera patienten inför en flytt till en iva enhet. Kunskapen hos personalen har ju knappats försvunnit för att dom har bytt arbetsgivare.
Nu går Barnmorskor ut och tar vården i försvar.
Jag fachineras var gång jag läser om förlossningsvården hur den vården verkar ha en speciell egen oskriven lag.
Att det är en vårdform som är akut kan väl knappas debateras, men jämför då denna vårdform med andra akuta vårdformer och skillnaden blir plågsamt uppenbar.
Alla storsjukhus har ju enn normal "Akut", men inte alla akuter har tex traumaenheter. Innebär det då att jag som patient far illa för det? Innebär det att jag inte bör söka vård där eftersom just den akuten inte kan tillgodose alla tänkbara senarion som kan uppstå? Innebär det att den akuten är sämre och farlig för sina patienter?
Nej, självklart inte. Det är kompetent välutbildad personal som arbetar där som kommer att kunna bedömma vad som ligger inom deras kompetensområde och som vet att bedömma när jag som patient behöver vård vid en annan enhet och i så fall behöver stabiliseras inför en transport dit.
Sådana transporter av akut sjuka patienter sker dagligen och har aldrig mig veterligen varit en fråga för debatt.
Men om vi skall hårddra argumenten som framförs mot BB-Sophia så bör vi i så fall se över hela vården i jämnlikhetens namn. ALLA akuta enheter på samtliga sjukhus i landet behöver ses över och utrustas med samtliga vårdgivande specialiserade vårdformer. Alla sjukhuser skall ha Akut, Iva, Traumaenheter, samtliga röntgenmöjligheter, Biva, Miva, Hiva, (och alla andra underformer av ivavård), självklart bör även ecmo enheter finnas vid samtliga akuta sjukhus... osv... Någon som vågar ge sig på att räkna på detta och se vilka möjligheter som kan tänkas genomförbara?
Tänkte väl det.
Jag förnekar inte att akuta situationer kan uppstå vid en födsel, men jag är i full tilltro att dom på BB-Sophia har kunskap att hantera de Ovanliga akutsituationer som är Ivakrävande och kunna stabilisera patienten inför en flytt till en iva enhet. Kunskapen hos personalen har ju knappats försvunnit för att dom har bytt arbetsgivare.
tisdag 8 april 2014
Amma mera!
En kvinna var på Grand och skulle äta, likaledes var hennes bebis hungrig och helt naturligt så ger man då sitt barn mat. Inget konstigt i det. Konstigare blir det när då en servitör utan att fråga kommer och lägger en servette över mor och barn. ??? Hur tänkte han här?
Att sedan Expressen inte gör saken bättre och slänger in en omröstning i frågan som Underbara Clara skriver om är ju bara det i sig lika vansinne.
Men varför har vi då denna dubbelstandard i vårt samhälle?
Det har varit på tapeten förr och kan gärna lyftas igen.
Vi kan kolla på dom som syns i tidningarna. Kändisarna.
Varför är det här ok?
Att sedan Expressen inte gör saken bättre och slänger in en omröstning i frågan som Underbara Clara skriver om är ju bara det i sig lika vansinne.
Men varför har vi då denna dubbelstandard i vårt samhälle?
Det har varit på tapeten förr och kan gärna lyftas igen.
Vi kan kolla på dom som syns i tidningarna. Kändisarna.
Varför är det här ok?
Men inte det här?
Vad är det som gör att en vacker diskret bild (där man faktiskt knappt ens ser något bröst) på fina Miranda Kerr som ammar sin nyfödda väcker så mycket ramaskri medans Jack Nicholson kan sitta och sola sina manboobz för allmän beskådning utan att någon höjer ett enda ögonbryn?
fredag 4 april 2014
BB-Sophia´s svar
BB-Sophias anställda ger svar på tal (länk).
HEJJA!
Jag instämmer, sluta skrämma och skapa onödig stress för Stockholms kvinnor.
Och jag undrar vidare, hur kommer det sig att vi har olika standard inom vårt egna land?
Varför måste en kvinna från Stockholm ha tillgång till ALL på marknaden möjlig vård på ett ställe medans en kvinna långt ut på landsbygden, på en mindre ort kanske har många långa mil till ett mindre sjukhus med en bråkdel av samma kapacitet som här i 08-land?
Varför görs det sådan skillnad inom ett så litet land som Sverige?
Är vi Stockholmare sjukare och mer vårdkrävande, eller missar vi kanske något annat viktigt?
Har vi glömt hur kvinnor föder barn?
Sluta prioritera avancerad teknik framför en närvarande Barnmorska.
För vem skall ens veta när "tekniken" skall användas om vi inte ens kan vara närvarande nog för att se patientens behov?
HEJJA!
Jag instämmer, sluta skrämma och skapa onödig stress för Stockholms kvinnor.
Och jag undrar vidare, hur kommer det sig att vi har olika standard inom vårt egna land?
Varför måste en kvinna från Stockholm ha tillgång till ALL på marknaden möjlig vård på ett ställe medans en kvinna långt ut på landsbygden, på en mindre ort kanske har många långa mil till ett mindre sjukhus med en bråkdel av samma kapacitet som här i 08-land?
Varför görs det sådan skillnad inom ett så litet land som Sverige?
Är vi Stockholmare sjukare och mer vårdkrävande, eller missar vi kanske något annat viktigt?
Har vi glömt hur kvinnor föder barn?
Sluta prioritera avancerad teknik framför en närvarande Barnmorska.
För vem skall ens veta när "tekniken" skall användas om vi inte ens kan vara närvarande nog för att se patientens behov?
Vart tog patienten vägen?
Det är hög tid för landets styrande att sluta använda MontyPython som medicinsk rådgivare om dagens förlossningvård och istället börja ta råd från Barnmorskor.
För hur kan man i vårdsverige idag välja att göra något sjukligt av något som är så innerligt friskt, naturligt och sunt som att föda barn. Monty Python sätter fingret på DET.
Styrandes iver att ha det senaste och bästa gör att vi ställer oss frågan:
Vart tog patienten vägen???
För hur kan man i vårdsverige idag välja att göra något sjukligt av något som är så innerligt friskt, naturligt och sunt som att föda barn. Monty Python sätter fingret på DET.
Styrandes iver att ha det senaste och bästa gör att vi ställer oss frågan:
Vart tog patienten vägen???
torsdag 3 april 2014
Skrämma gravida kvinnor
Det är få saker som är så lätt som att skrämma en gravid kvinna. Och tidningarna drar då sannerligen sitt strå till stacken för att skapa oro, rädsla och ångest.
I Aftonbladet kan vi läsa om att "De befarar att någon kan dö"
Med stora feta bokstäver skriver dom rätt in i oroliga blivande föräldrars mest oroliga punkt mitt i magen.
Hur många sätt tror ni att kvinnor kan föda barn på?
Jag hävdar att det är lika många som det finns kvinnor som föder.
Och behöver verkligen ALLA dessa kvinnor IVA vård?
Nej absolut inte. Världen över föder kvinnor barn på många olika sätt, Vi har hela registret från stampade jordgolv till superövervakat modell á la USA där Epiduralen erbjuds så fort du tar första andetaget innaför dörren och där krystningen sker på typiskt räknande 1-10 maner istället för spontant efter kvinnans känsla.
Två ytterligheter. Och två ytterligheter jag inte skulle rekomendera någon.
Ensam på ett stampat jordgolv har du ingen hjälp att tillgå om någon går fel, du får visserligen följa din kropp, men vem hjälper dig?
Superövervakat och helt styrt, där du frånkopplar kvinnans egen känsla, nä absolut inte, och titta på statestiken över förlossningsskador och utfall för mor och barn, där har vi en stark negativ trend i USA. Sverige har länge varit ett föregångsland vad gäller mödra och barnavård, men vi halkar neråt, inte för att vi lär oss mindre, utan jag TROR att det är för att vi inte vågar öppna upp oss för nya möjligheter. Vi har blivit så duktiga att vi tar till oss mer medicinska tekniker än vi förmår att hantera. För den sjuka kvinnan och barnet är det fantastiskt att kunna ge så avancerad vård. Men vad händer när vi av bara farten ger den avancerade vården till friska kvinnor som inte behöver den? Vad händer när vi Övervårdar? För det tror jag ofta att vi gör.
I Tex Norge och England är det vanligt med Vattenfödslar, något som visserligen inte är förbjudet i Sverige, men som inte heller uppmuntras till.
Alternativet att föda hemma är desto mer utvecklat i både Danmark och Norge medans vi i Sverige halkar efter. Vi står kvar och stampar i vår medicinska hörna. I Norge hittar du Barnmorskeledda enheter, något som än så länge ses som alldeles för nymodernt i vårt avlånga land.
När skall vi lära oss att alla kvinnor inte är stöpta i samma form, alla behöver få föda på just sitt sätt. Och möjligheten till det skapar vi genom att erbjuda olika alternativ, inte att stöpa om all vård i en och samma form.
Åter till BB-Sophia. Där dom i dagsläget tar friska födande kvinnor i fullgången graviditet. Av vilken anledning skall man då ha till tänderna vässade med ALLA medicinska möjligheter. Att dom bara tar friska födande innebär inte att dom har personal med mindre kunskap. Tvärtom. Deras personal är en hel hög med FANTASTISKA!!!! Barnmorskor med många års erfarenhet. Deras kunskaper försvann inte för att dom bytte arbetsgivare. Inte heller Läkarnas eller Undersköterskorna blev mindre kompetenta för att dom bytte arbetsplats. Skulle något medicinskt allvarligt inträffa så finns det gedigen kunskap bland denna personalgrupp att hantare situationen tills patienten är stabil nog att tranporteras till en IVA avdelning.
Rent krasst så är det ju så det fungerar även på större sjukhus. Man hanterar krisen och flyttar sedan patienten från Förlossning till IVA. Nu blir det istället för att springa i korridoren och kulvertar en ambulanstransport. Men det förmår Stockholm, den kapaciteten finns.
Jag ser BB -Sophia som ett mycket välkommet tillskott till Stockholms förlossningsvård och är övertygad om att det är säkrare för kvinnor att få komma in i tid istället för att riskera att föda vid vägrenen med en stressad make som barnmorska.
Så fram för fler alternativ. Ju fler vårdplatser vi får i Stockholm, ju mer tid kommer varje enskild Barnmorska kunna ge varje Ensklid patient. Och om vi skall peka ut två enskilda faktorer för en säker födsel så vill jag lyfta fram
1. EN NÄRVARANDE BARNMORSKA
2. EN MOR SOM KÄNNER SIG TRYGG
Allt annat kan vi medicinskt lösa, men kan vi inte ge den grunden så har vi förlorat matchen innan vi ens börjat spela.
I Aftonbladet kan vi läsa om att "De befarar att någon kan dö"
Med stora feta bokstäver skriver dom rätt in i oroliga blivande föräldrars mest oroliga punkt mitt i magen.
Hur många sätt tror ni att kvinnor kan föda barn på?
Jag hävdar att det är lika många som det finns kvinnor som föder.
Och behöver verkligen ALLA dessa kvinnor IVA vård?
Nej absolut inte. Världen över föder kvinnor barn på många olika sätt, Vi har hela registret från stampade jordgolv till superövervakat modell á la USA där Epiduralen erbjuds så fort du tar första andetaget innaför dörren och där krystningen sker på typiskt räknande 1-10 maner istället för spontant efter kvinnans känsla.
Två ytterligheter. Och två ytterligheter jag inte skulle rekomendera någon.
Ensam på ett stampat jordgolv har du ingen hjälp att tillgå om någon går fel, du får visserligen följa din kropp, men vem hjälper dig?
Superövervakat och helt styrt, där du frånkopplar kvinnans egen känsla, nä absolut inte, och titta på statestiken över förlossningsskador och utfall för mor och barn, där har vi en stark negativ trend i USA. Sverige har länge varit ett föregångsland vad gäller mödra och barnavård, men vi halkar neråt, inte för att vi lär oss mindre, utan jag TROR att det är för att vi inte vågar öppna upp oss för nya möjligheter. Vi har blivit så duktiga att vi tar till oss mer medicinska tekniker än vi förmår att hantera. För den sjuka kvinnan och barnet är det fantastiskt att kunna ge så avancerad vård. Men vad händer när vi av bara farten ger den avancerade vården till friska kvinnor som inte behöver den? Vad händer när vi Övervårdar? För det tror jag ofta att vi gör.
I Tex Norge och England är det vanligt med Vattenfödslar, något som visserligen inte är förbjudet i Sverige, men som inte heller uppmuntras till.
Alternativet att föda hemma är desto mer utvecklat i både Danmark och Norge medans vi i Sverige halkar efter. Vi står kvar och stampar i vår medicinska hörna. I Norge hittar du Barnmorskeledda enheter, något som än så länge ses som alldeles för nymodernt i vårt avlånga land.
När skall vi lära oss att alla kvinnor inte är stöpta i samma form, alla behöver få föda på just sitt sätt. Och möjligheten till det skapar vi genom att erbjuda olika alternativ, inte att stöpa om all vård i en och samma form.
Åter till BB-Sophia. Där dom i dagsläget tar friska födande kvinnor i fullgången graviditet. Av vilken anledning skall man då ha till tänderna vässade med ALLA medicinska möjligheter. Att dom bara tar friska födande innebär inte att dom har personal med mindre kunskap. Tvärtom. Deras personal är en hel hög med FANTASTISKA!!!! Barnmorskor med många års erfarenhet. Deras kunskaper försvann inte för att dom bytte arbetsgivare. Inte heller Läkarnas eller Undersköterskorna blev mindre kompetenta för att dom bytte arbetsplats. Skulle något medicinskt allvarligt inträffa så finns det gedigen kunskap bland denna personalgrupp att hantare situationen tills patienten är stabil nog att tranporteras till en IVA avdelning.
Rent krasst så är det ju så det fungerar även på större sjukhus. Man hanterar krisen och flyttar sedan patienten från Förlossning till IVA. Nu blir det istället för att springa i korridoren och kulvertar en ambulanstransport. Men det förmår Stockholm, den kapaciteten finns.
Jag ser BB -Sophia som ett mycket välkommet tillskott till Stockholms förlossningsvård och är övertygad om att det är säkrare för kvinnor att få komma in i tid istället för att riskera att föda vid vägrenen med en stressad make som barnmorska.
Så fram för fler alternativ. Ju fler vårdplatser vi får i Stockholm, ju mer tid kommer varje enskild Barnmorska kunna ge varje Ensklid patient. Och om vi skall peka ut två enskilda faktorer för en säker födsel så vill jag lyfta fram
1. EN NÄRVARANDE BARNMORSKA
2. EN MOR SOM KÄNNER SIG TRYGG
Allt annat kan vi medicinskt lösa, men kan vi inte ge den grunden så har vi förlorat matchen innan vi ens börjat spela.
Åh så ringde det igen :)
Hej! Jag Lurte på hur du har det nu i april. Jag vet du vill varte ledig i summer, men nu, jag har så möee tjänster som Jordemödre nu, du kan icke tänke dig o ta nåen vakter?
Ähmm, nja, när tänkte du att jag skulle reise? Nu? Nä, jag skall tebax till jobbe om ett par dar, men kanske en helg längre fram.
Bläddra bläddra....
Det lockar, vore ju rätt kul o spana in hur små norska barn föds. Men samtidigt tycker jag schemat räcker till här i Sverige.
onsdag 26 mars 2014
100 000 barn
Varje år föds drygt 100 000 barn i Sverige.
Varje dag, året runt, dygnet om föder kvinnor barn i vårat land.
Är det första barnet kan det ta lite tid. 1/2dygn, 1dygn... Allas födslar är unika och hur lång en födsel blir är svårt att sia om. Men oavsett om det är 1a eller 3e barnet och födseln får räknas i minuter, timmar eller dygn så finns det en gemensam nämnare för blivande mammor och pappor. Jag har hitills inte mött någon som inte vill ha stöd av en närvarande barnmorska.
Under hur lång tid vill du/ni då ha barnmorskan där?
Kan ni tänka er att dela?
För chansen är stor att om barnmorskan är hos er, så har hon troligen lämnat någon annan mor i värkar som hon inte kan stötta just där och då, och det är ett annat barns hjärtljud hon inte kan övervaka just nu. För likt alla andra människor i denna vår runda värld så föds de flesta barnmorskor med två händer och ett par ögon, varken mer eller mindre. Tyvärr tar inte vården i dagens Sverige hänsyn till detta. En barnmorska förväntas kunna stötta och övervaka två kvinnor och två barn samtidigt i två olika rum. Vad händer om något går fel? Vad händer om någon behöver ett kejsarsnitt? Vad händer om två kvinnor vill föda samtidigt? Vad händer om två barn får påverkade hjärtljud samtidigt? Vad händer om?????
Svaren på dessa frågor är olika från gång till gång, men...barnmorskan har fortfarande bara ett par händer och ett par ögon.
Varje dag, året runt, dygnet om föder kvinnor barn i vårat land.
Är det första barnet kan det ta lite tid. 1/2dygn, 1dygn... Allas födslar är unika och hur lång en födsel blir är svårt att sia om. Men oavsett om det är 1a eller 3e barnet och födseln får räknas i minuter, timmar eller dygn så finns det en gemensam nämnare för blivande mammor och pappor. Jag har hitills inte mött någon som inte vill ha stöd av en närvarande barnmorska.
Under hur lång tid vill du/ni då ha barnmorskan där?
Kan ni tänka er att dela?
För chansen är stor att om barnmorskan är hos er, så har hon troligen lämnat någon annan mor i värkar som hon inte kan stötta just där och då, och det är ett annat barns hjärtljud hon inte kan övervaka just nu. För likt alla andra människor i denna vår runda värld så föds de flesta barnmorskor med två händer och ett par ögon, varken mer eller mindre. Tyvärr tar inte vården i dagens Sverige hänsyn till detta. En barnmorska förväntas kunna stötta och övervaka två kvinnor och två barn samtidigt i två olika rum. Vad händer om något går fel? Vad händer om någon behöver ett kejsarsnitt? Vad händer om två kvinnor vill föda samtidigt? Vad händer om två barn får påverkade hjärtljud samtidigt? Vad händer om?????
Svaren på dessa frågor är olika från gång till gång, men...barnmorskan har fortfarande bara ett par händer och ett par ögon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)